Sommaruppehållet är över - Nu satsar vi mot nya mål!
Inga tävlingar på länge, då har jag tagit tag i tekniken både vad gäller svingen och närspelet! Idag spelades godkänd herrgolf på Lysekil-Holma, en ren träningsrunda där tekniken och det mentala stod i centrum! Klart godkänd och nu är jag helt klart på rätt väg igen!
Under sommaren har jag varit nära helt fri från golfen. Ärligt talat så har jag varit ovanligt duktig på att verkligen *** träna *** och inte bara spela! Det börjar ge resultat då jag börjar "känna igen" mitt fina spel från tee till green vilket dagen träningsrunda, herrgolf på Lysekil-Holma också skvallrade om!
Vad jag jobbat med, är ganska enkelt... att hittat tillbaka till det långa spelet som fungerade så bra under vårkanten! "Min" sving som inte på något sätt är perfekt, men det är den jag har och den jag behöver spela med. För den som följt min blogg, så har jag satt min rotation, och att vara avslappnad i händerna för att verkligen svinga genom bollen, låta klubban "krocka" med den vara det centrala. Alltså, min övergång från "hitter" till "svinger"!
Och det är inte så komplicerat faktiskt. Mina nycklar är att hålla ett extremt löst grepp, vilket hjälper mig att vara avslappnad i övriga delar av kroppen i uppställningen. Därifrån tar vi en mjuk start och fokuserar på ett lugnt tempo och en bra balans. Så! Enkla medel till en fin och effektiv sving!
Problemet? Är att jag kommer lite flackt in i bollen, vill egentligen komma lite brantare, men kan jobba vidare med det. När säsongen 2019 är över kommer jag att bestämma mig för vad jag ska göra med min teknik, ändra till en aggressivare flat-wrist med mer tryck in i bollen, eller spela vidare med detta! Och, det är inget "fel" med det här! Jag launchar kanske bollen lite högt, kanske en aning för lite spin i den, men... tittar man i TrackMan så ligger jag "Spot-On" för idealsiffror om man eftersöker det TrackMan kallar för en "hög bollbana", så... ska jag verkligen lägga tid och energi på att totalt ändra något som faktiskt är rätt bra? Är det kanske klokare att lägga tiden och energin på att träna detta, så det sitter som ett berg, så jag hittar den stabiliteten i spelet jag vill ha?
För i slutändan är det så här: Jag tränar för lite.
En enkel punkt efter det påståendet. Det finns inget att diskutera, så är det. Dagens herrgolf på Lysekil-Holma är ett gott bevis på det. Under långa perioder ett riktigt bra spel där pricken över i:et fattades på grund av att jag läste några greener fel och missade flera fina birdielägen. Jag är framme vid green på flera av par 5:orna (och en par 4:a), gör 3 birdies där jag komiskt nog varit i sanden på alla tre!
Mina missar under rundan är två av varje! Det är två grova missar i det långa spelet. Det är två grova missar i närspelet. Och det är två "missflytsmissar" som händer bara för att golfgudarna vill jäklas lite med mig!
Om vi börjar med missarna i det långa spelet, så förivrar jag mig på 10:ans tee. Efter att jag varit riktigt vass från tee under utrundan, så blir jag slarvig och hookar ut en drive i tjockruffen med resultatet att jag förlorar bollen! På hålet efter, har jag slagit ut en fin spoon mitt i fairway, ska transportera fram ytterligare en spoon, men toppar bollen från nedförsläget ner i vattnet 60 meter längre fram! Klantigt, och en miss jag sällan gör då jag verkligen gillar att slå min spoon från fairway!
Närspelsmissarna, är en toppad chip på 6an. Den kommer efter att jag duffat utslaget lite, och bollen går upp bakom green, till ett galet svårt och brant utförsläge, där jag helt sonika får acceptera en chip och tvåputt, tyvärrr för dubbelbogey då. Den andra grova missen, kommer på 13:e. Den korta par 5:an på 465 meter, där jag efter en fin drive och en järn 5a i medvinden ligger till höger om green och bara ska chippa upp mig för att sänka birdieputten! Där toppar jag återigen en enkelt rullchip, ner i bunker bakom green varifrån jag slår upp mig "hyfsat", men missar putten och gör bogey! Från birdie, till bogey tack vare ytterligare en toppad chip!
Missflytsmissarna, är för det första en missad putt på 10:an. Jag slår förstaputten som faller åt ett håll, slår returen som sedan faller "uppför"! Helt galet och lite surt eftersom greenerna är lite ojämna på Holma nu! Den andra kommer på 17e. Det tuffa par 4 hålet på 390 meter, där jag slagit en bra drive, och har ca 135 kvar till pinnen som står lång vänster. En normal 8a för mig, men jag bestämmmer mig för att slå en lugn 9a. landa den framför green och låta den mata in mot green, allt för att undvika skruttet bakom green, men... jag får en flyer från semiruffen, landar på framkant och studsar STORT över hela green och ner i hindret bakom! Dropp, chip och enputt för bogey! Trist som rackarn då jag verkligen tycker att jag slog ett riktigt bra andraslag!
På det hela taget spelar jag dock "fin" golf från start till mål. Jag läser greener som en halvblind Ford Taunus men slår puttarna bra. Driver bollen bra, träffar mycket fairways men kan träffa lite fler greener. Chippningen har tagit ett stort steg framåt även om jag missat några, så har jag också "deadat" några, vilket förstås är skönt! I det stora hela ett steg framåt jämfört med hur det sett ut tidigare under säsongen och jag vågar faktiskt känna att jag kommer att spela lite hygglig golf under hösten!
Skönt ändå att hösten närmar sig! Nu blir det lite seriespel, ett sent KM och en SGF H40 tävling för att avrunda tävlningssäsongen! Det känns ändå gött att se fram emot hösten!