Summerar lite träningsspel
Inledde min senaste runda med en fin birdie på Nya banan på Kungsbacka. En av ganska få birdies under säsongsupptakten som ändå känts ganska stabil.
Jag har spelat 4 varv på Kungsbacka Gk's Nya bana, alltså 9-hålaren, under försäsongen och jag kommer fram till lite intressanta men väntade slutsatser. Frågan är om man kan lära av sig själv och få med sig något av detta? En aspekt är att jag märker en oerhört stor skillnad när jag gör en specifik teknikförändring!
Jag tycker att jag lyckats hålla uppe en hyfsad nivå av träning den senaste månaden. Det har blivit ganska jämnt fördelat mellan spel- och rangeträning och jag inser att jag behöver ta en viss tjur vid hornen!
Men först, en liten utvärdering av mitt spel. Det är alltså 4 stycken 9-hålare som jag spelat, och som jag dessutom försökt spela "seriöst". Förutsättningarna har varit blött och blåsigt! Greenerna förstås väldigt ojämna även om dom hade fått sig en uppryckning nu sist jag var ute och spelade. Jag har strävat efter att sätta upp specifika mål med mina rundor, och jag har försökt hålla mig till dom. Några intressanta men väntade slutsatser kan dras av dessa också!
Runda 1: Målsättning att träffa så mycket som möjligt! Hålla mig väldigt cool och ta det säkra före det osäkra. Framförallt in mot greenerna, eftersom pinnarna stog extremt nära den kanten där man passerar greenen på väg till nästa tee, ni vet hur det brukar se ut. Målet var alltså att sikta mot mitten av green, och ta en tvåputt och gå vidare. Resultatet blev 100% fairwayträffar och 78% (7/9) greenträffar. Gjorde två grova missar, dels ett utslag som var både släpduffat och tåträffat och slutade 40 meter kortare än planerat, och andraslaget efter det. En grov topp som stannade 30 meter kort green. Räddade bogey på det hålet!
I övrigt solitt och bra. Mina vanliga lite tunna träffar, som jag varvade med att försöka slå några slag med lite mer Flat Wrist vilket kändes bra.
I övrigt solitt och bra. Mina vanliga lite tunna träffar, som jag varvade med att försöka slå några slag med lite mer Flat Wrist vilket kändes bra.
Runda 2, 3 o 4: Ville öka min aggressivitet lite och försöka komma in lite närmare pinnarna för att få lite bättre birdielägen. Resultaten blev 86%, 71% respektive 71% fairwayträffar och 67%, 56% respektive 67%% greenträffar. Alltså, en ganska märkbar försämring. Min direkta känsla är att jag nästan direkt börjar "styra" när jag stirrar på flaggan. Jag behöver bli bättre på att behålla samma mjuka goa känsla även när jag siktar på pin. Så här har jag aldrig upplevt det förut.
Möjligtvis hade jag en något mer konservativ inställning till den fjärde rundan. Men det var också den första rundan där pinnarna var flyttade till lite mer "normala" flaggplaceringar vilket kanske också hjälpte till att möjliggöra två birdies. (Bilden ovan, birdieputten på 1an, som jag sedan satte.)
Lägger ingen vikt vid resultaten, men dom var riktigt jämna och fina, 37, 37, 37 och 36. Det jag däremot tar med mig är det här med Flat Wrist-tekniken. Att se till att komma fram med händerna ordentligt, bli riktigt aggressiv in i bollen och slå ett rejält slag! Som när jag var ung... typ...
Jag blir lite trött på mina tunna halvskavda slag. Siffermässigt så är dom bra, men man får lägga in en "modern tolkning" av TM-siffrorna. Bollen upp högt i luften, och segla som en ballon med ganska lite spin. Kombinerar det med en TM TP5x-boll så är man hemma och slår en klubba längre än "optimalt"!
Men skillnaden när jag slår ner på bollen ordentligt! Jag var till exempel ute och spelade hemmabanan med en kompis i går, Patrik. Jag spelade rätt risigt faktiskt, och lessnade lite på att jag slog bollen sämre än vanligt. På sista hålet, kort par 5 hål med provisorisk green slår jag ut en jättefin drive och har 145 m kvar till flaggan. Slår två tunna lite skurna järn 6:or till några meter höger om pinnen, och dom är rätt tack vare den ganska starka motvinden, men... såna där slag som verkligen inte känns bra. Lägger upp en boll till, byter till en 7an, slår till den ordentligt med en ren rotation och en flat wrist... och jistanes vilket golfslag...
Problemet är att det blir en sån oerhört stor skillnad i kvalité i slagen. Det är liksom inte "lite grand", utan det är en massiv skillnad! Både i farten som bollen får, men framförallt i trycket i bollbanan! Det är ju det jag hade när jag var ung, men... på något sätt har jag prioriterat bort det på äldra dar för jag "gillar att slå högt".
Resultaten är att jag känner att jag måste jobba in det här! Det är inte "svårt", jag kan tekniken, rent teoretiskt/tekniskt sett, men det ska ju övas in så det finns en viss grundstabilitet i det. Man får också vara lite försiktigare med de längre klubborna, och successivt öka graden i dom korta klubborna. Det ska vara med överallt, men i mindre utsträckning!
Det här känns spännande! Jag har nog landat i det här beslutet lite successivt under de senaste veckorna och nu känner jag mig ok med det! Sen får vi se hur det påverkar min golf? Jag kommer att komma med mina konkreta mål inom kort, men det första målet är ju att ha kul med min golf och det... kommer jag inte att klara om jag vet att jag inte ens försöker slå det bästa slaget jag kan!