En lovande helg blev det!
En lovande helg som visade att det går åt rätt håll förgylldes med en eagle på Lyckes hål 15! Järn 6, järn 3 och en gapwedge från 97 meter är tydligen ett vinnande koncept!
Om jag ska summera helgen med ett ord så väljer jag nog "lovande"! Det finns ju lite hopp i det ordet, och det är precis vad jag känner efter helgen! Tyvärr en runda för lite på Lycke, men jag är helt klart på rätt väg! 78 slag på Särö, och 82 på Lycke ger mig godkänt ändå!
Tyvärr så blev det dock en runda för lite på Lycke efter att TL kortat ner vår paus till 7 minuter mellan ronderna. På tok för lite när man som jag, är blöt och behöver byta till nya, torra kläder! Nu fick istället min rygg "frysa fast" och nästan direkt kände jag att det inte skulle komma att fungera. Det som händer är att jag helt enkelt inte kan genomföra någon form av rotation och det enda som återstår armsvingen. På det tredje hålet vi spelade (på andra varvet) kom första duck-hooken, ner i ett dike 30 meter vänster om green. Utslaget på nästa, det långa korthålet nr 14 på Lycke, lyckade jag slå över vattnet och ut mitt på 15s fairway. På 15e överkompenserade jag ut en gigantisk slice med en löst slagen järn 5a för att sedan nästan missa bollen på mitt andraslag. Då bestämde jag mig för att ta upp bollen...
Jag gillar inte att bryta tävlingar! Men jag har gjort det några gånger genom åren. Antingen för att jag helt enkelt haft för ont, eller som nu, att kroppen slutar fungera som den ska och det inte går att spela golf. I det här fallet var mitt beslut att bryta tävlingen egentligen mer en försiktighetsåtgärd inför Senior-touren som startar i Varberg nästa helg. En viktigt bit i det so händer under lördagen var, att det ändå aldrig gjorde "ont"! Det slutade bara fungera i ryggen!
Så, det var det tråkiga med att behöva bryta tävlingen på Lycke, nu tar vi istället och tittar på hur spelet gick under dom två varven som jag faktiskt spelade!
Rondanalys: Seriespel Omg 1 - Särö
78 slag, (+8)
Seriepremiären på Särö blev en riktigt lovande historia. Stabilt och bra spel från tee, några få ganska små missar in mot greenerna lägger en fin grund, men... närspelet checkade inte in den här dagen!
- Statistiken:
Fairwayträffar: 86%
Greenträffar: 61%
Puttar: 36st
Som sagt, bra från tee. En miss innebar att jag var tvungen att chippa mig ut på fairway. Det var på banans enda par 5:a som min pushade järn 6a från tee studsade ut och la sig bakom trädet. Men, dagens bästa slag, en spoon från 228 meter gav mig ändå en 4 meters birdieputt!
Spoon från 228 meter, till en birdeputt från 4 meter! Dagens bästa slag?
In mot greenerna, så är ju 61% greenträffar bara en träff ifrån att nå mitt mål om 67% greenträffar, och faktum är att jag hade slagen för att nå den siffran den här gången. Men som man ser på bilden här ovanför, så var områdena runt greenerna i ganska dåligt skick, och en par av mina inspel som skulle studsa in på det torra hårda underlaget fick lite konstiga studsar och missade greenerna. Så, även om jag inte når siffran, så måste jag ta med mig att jag trots allt slog slagen!
Men 36 puttar är ju förstås för dåligt! Det är verkligen 6 puttar för mycket! Jag har bland annat med mig 4 (!) treputtar vilket är tre för mycket. Ligger man långt ifrån så får man ju acceptera att det kommer någon treputt ibland, men... det hände liksom bara en gång på rundan. De övriga var bara dåliga. Den första förvisso för att jag inte hade greenernas hastighet i kroppen. Jag slog en bra förstaputt, precis som jag tänkt mig, som bara stannade 2,5 kort om hålet på 1an. Senare, på hål 6, så har jag fullständigt missbedömt nedförslut och motvind för mitt inspel då jag slår en lobwedge 20 meter förbi pin. Den treputten tar jag, för den var svår, men... inte att jag missar lobwedgen så grovt! Och... vad säger ni om detta då, jag gör exakt samma misstag på andra varvet! Perfekt järn 5 ut, 70 meter kvar till pin, jag slår min lobwedge 90 och treputtar - båda varven!
Så, där har vi ju två dåliga inspel som ligger till grund för två "okej" treputtar. Men jag har också 7 birdieputtar som är inom 5 meter varav jag endast sänker 1, vilket i alla fall är 1 för lite.
Nästa problemområde blir då chipparna, för av de chippar jag slog, så var det inte många som var bra. Och av 7 greenmissar, så räddar jag par bara vid 2 tillfällen. Det är på tok för dåligt, och... puttstatistiken blir ju lidande av mina dåliga chippar här.
Fast... lite måste jag faktiskt få skylla på banan här - på riktigt! Om ni tittar på bilen här ovanför, så ser man hur dålig växtlighet det är i ruffen runt greenerna. Så var det runt hela banan, så varje gång man missade greenen, låg bollen på "stampat jordgolv" mellan tovorna. Galet svårt!
- För att summera så känner jag mig trots allt nöjd med min insats. Jag kan ju nämna, att den här rundan stryks ur hcp-registreringen på grund av 10%-regeln, vilket kanske säger en del om att banan spelades svårare än vad den i normala fall är, men som sagt. De tröga och stundtals skadade greenerna var svåra att hantera, men greenområdena hart när omöjliga att slå en chip ifrån!
I den individuella resultatlistan placerade jag mig som 3a, ett slag efter två spelare som var bäst för dagen på 77 slag. Glädjande är att laget hade 3 spelare bland dom 4 bästa, så vi tar en stabil serieledning på 20 slag!
För första gången någonsin lyckade jag välja tillräckligt lite klubba för att stanna kort om vattnet på Lyckes 10e hål! Bara en sån sak!
Lördagens runda på Lycke blir även den "lovande". Mycket bra spel under långa perioder förstördes av några små men mycket kostsamma missar. 82 slag (+11) är inte riktigt i de trakterna jag känner att jag mitt spel förtjänade den här dagen.
Om jag ska vara helt ärlig, så känner jag mig egentligen riktigt, riktigt nöjd. Jag har ju lagt ner mycket arbete på mitt långa spel och den känslan jag hade från tee till green under den här rundan var faktiskt väldigt, väldigt bra. Sen, gör jag ju små misstag förstås. Och, nu är det ju inte som så att jag måste ju acceptera dom där små missarna, men så som dom kom, så som dom kändes, så får jag en känsla av att det var jag som var slarvig. Jag menar... ni vet hur det är, golf är svårt - galet svårt - och även om man är fokuserad och man ger allt man har till varje slag man slår, så kommer man att göra misstag! Eller hur? Men jag känner att jag gör mina misstag lite väl.... hmmm.... lättjefullt?! Ja, det är ett bra ord att beskriva min känsla! Ibland blir det den typen av misstag som man får ta, som på hål 13 (mitt 4e eftersom vi startade på 10an) där jag skär ut en spoon i semiruffen lite för rakt fram så att säga. Den ligger i helt fel spellinje, mask bakom träden till höger om fairway vilket tvingar mig att chippa ut bollen på banan igen. Därifrån slår jag in en bra wedge och är nära att rädda mitt par. Fine, den typen av misstag tar jag!
Men på 17 hålet, slår jag samma typ av slag, men här trycker vinden på och tar min boll OoB. Ca 10 cm, men ändå! Jag spelar ut en till, ett riktigt spjut till spoon, slår fram en massivt fint slagen järn 3a i motvinden, för att sedan toppa en järn 9 ner i vattnet 40 meter fram! Vad kom den ifrån??? Det där är ju bara bristande fokus! Att man inte är "där"! Att jag väljer att spela en boll från samma plats, och slår en fantastiskt fin lite lätt pressad järn 9a rakt över pin gör ju nästan saken än mer frustrerande?! Jag menar, dom slagen som jag till slut slår dom som "räknas" är ju galet bra golfslag och hade lett fram till en bra birdiechans - om inte - det vore för att det var "andrabollarna" så att säga.
Smockan som den mentala balansen får när man är på par efter 7 hål och sedan hålar ut en kvadruppel för att gå till +4 är rätt kraftig! Man jobbar ju och försöker hålla sig flytande kring par. Det är en långdragen process att ta sig igenom en golfrunda, par in och par ut, och så smäller det till på det här sättet?!
Nu är det ju förvisso som så, att jag hade sänkt ett inspel från 97 meter för eagle på hål 15 för att ta mig tillbaka till par, men... ändå? Nå, Micke Järnkrok! Det här med dubblar, tripplar och kvadrupplar å grejer... det måste undvikas!
Det jag gör bra i det här, är att jag ser till att huvudet sitter kvar på kroppen, fastskruvat på det sätt det ska sitta och går ut på de bakre 9 (banans första 9) och ger mig själv 7 raka greenträffar. Fyra av dessa är riktigt fina birdielägen, och jag slår bra puttar - undantaget det lilla faktum att dom inte går i. På hål 7, spelar jag taktiskt upp mig till vänster, bort ifrån vattnet och har ca 10 meter till pin. Där jag treputtar för bogey... Så... 7 raka greenträffar, men 4 bra birdielägen gör mig +1 på den här sträckan!
Det kanske ligger lite i bakhuvudet, när mitt inspel till hål 8 (mitt 17e hål) landar på green, men spinner vänster och går ner i bunkern! Därifrån studsar klubban i den regntunga sanden och går över hela greenen och lägger sig i ett riktigt skruttläge i diket till höger om green. Därifrån lyckas jag bara hacka upp bollen ur diket, för att sedan chippa in och två putta för en trippel. Den efterföljande dubbeln på 9an (mitt 18e) går liksom av bara farten.
Här har jag någonting att lära mig! Det första är att jag vet att den där bunkern är nära greenen, och jag vet att det är exakt på den längden jag vill slå bollen. Med det sagt, så vet jag om att den där bunkern är i spel! Jag vet också att det är gott om plats till höger om pinnen. Det är helt riskfritt att sikta lite till höger om pin, i det här fallet hade det varit att sikta lite mer mitt på green. Bunkerslaget, säger jag inget om, det var förstås uselt, men lite svårt läge... Upp ur diket, vad kan jag göra? Vi hittade knappt bollen bland alla löv, men sen... går jag upp och slår en alldeles för slarvig chip och jag känner att jag kanske hade kunnat spara ett slag där i alla fall? Det är som att jag ger upp där? Det får jag ju inte göra?!
Det där med "ända in i kaklet" är något jag får inse att jag inte är så bra på, och måste jobba på!
Rondanalys: Lycke Open (vit tee), GGF OoM
Trots allt riktigt nöjd för att jag visar för mig själv att mitt långa spel har de kvalitéer som det behöver! Närspelet är det jag behöver jobba med och jag måste bli bättre på att hålla mig i nuet och klara av att vara noggrann över hela rundan, hela vägen in i kaklet!
- Statistiken
Fairwayträffar: 69%
Greenträffar: 61%
Puttar: 32st
Återigen bra från tee. Någon miss för mycket, men nu pratar vi om en lång bana, från vit tee, under blåsiga och regniga förhållanden! Bra kontroll på alla slag men jag gör några "slarvmissar"! Jag tycker att det var lite kul, att jag trots att jag spelade med ungdomar faktiskt var längst ifrån tee vid en par tillfällen. Slog bara tre drives, men alla träffade fairways med bra längd. Spoonen gick som ett spjut och det var lite synd att just den fick bli syndabock för mina kostsamma missar. Det förtjänade den inte!
In mot green kändes spelet riktigt bra och siffermässigt är jag ju bara en träff ifrån att nå det mål jag satt upp för mig, men om man tittar lite på mina missar? Så har jag ju en greenmiss på hål 13 som beror på att jag missade utslaget och chippade mig ut på fairway. Därifrån så gjorde jag exakt det jag skulle göra, träffa green. Samma på 17e, efter alla pliktslag så slog jag ju ett riktigt bra slag in mot den greenen också (fast här var ju faktiskt en av missarna just på inspelet). På 16, ligger jag perfekt på fairway, slår en perfekt järn 7 som bara inte riktigt klarar av att stanna på greenen som är både grund och hård. Så, för att summera mitt järnspel så var det faktiskt riktigt, riktigt bra, men det var ju det här med hela vägen in i kaklet.
32 puttar är ju några för mycket. Jag gör 2 treputtar och jag känner att den på hål 7 på något sätt är lite "okej". Det var en lång putt, och svårt nedför å allt det där. Men den jag inledde rundan med, på hål 10, kändes onödig. Brant uppför som jag missar att beräkna på rätt sätt kändes slarvigt! Sen blir det samma sak igen. Jag spelar mig fram till en flera fina birdielägen på mellandistans, säg mellan 4 och 7 meter, har bra rull på bollen och det är spännande att följa flera av dom, och flera av dom missar bara hårfint! Nu, hade jag i ärlighetens namn inte lika många lika heta lägen som på Särö dagen innan, men... någon av dom här puttarna måste droppa!
Och chippningen var problematiskt dålig även den här gången. Jag chippade 5 gånger, och lyckades bara göra up & down 2 av dom. Och det var inga svåra chippar på något sätt. Inga som jag känner att jag behöver skriva 200 ord för att "skylla ifrån" mig på något skitläge. Det var jag, till 100% bara jag! Nu menar jag inte att jag "ska" göra 5/5 up & downs, men med dom här lägena jag hade, så ska jag nog nästan klara 4/5 för att jag ska tycka att det är bra. Nån måste jag få missa, och någon chip ska slås lite sämre men räddas av en bra putt, och... det är väl där mitt betyg går ner? Att dom två up & down's jag nu gjorde, räddades av bra puttar!
För att summera och blicka framåt så tar jag med mig en massa positiva saker kring det långa spelet! Jag slår bra slag, men behöver förbättra mitt fokus och se till att alla slag under hela rundan får den uppmärksamhet de behöver och förtjänar. Puttningen, är på väg åt rätt håll, men chippningen måste jag jobba med!
Det är väl den korta summeringen, och det är bara att göra! Jag har gjort några små tekniska förändringar kring min puttning och jag kommer att berätta mer om det inom kort. Men chippningen är ett virrvarr i min chip-yips-skadade hjärna!
Jag har jobbat med en teknik där jag släpper händerna fria att göra vad dom vill och det känns galet bra! Jag får precis den kontakten med bollen jag vill ha, och jag känner att jag träffa mina landningspunkter! Men... jag vet att det rent tekniskt sett inte är att rekommendera att använda så mycket händer, så... då skavar det i mitt huvud när jag står där bredvid greenen och förbereder mig. Det hela leder till... missar... Och nu när jag sitter här och skriver, så kan jag med ärlighet säga, att jag inte har ett chipslag! Jag kan inte berätta vilken grundteknik jag har med min chippning, för jag har inget beslut om det! Jag tror - starkt - på att man måste ha en grund, med vilken man slår sina grundchippar. Oavsett om det är långa eller korta, höga eller låga. Många av grundslagen kan man slå enkelt och bekvämt med samma typ av tekniskt grund, och det är först när det blir riktigt kniviga lägen man behöver lämna den grundtekniken och bli "Mickelson Jr"!
Jag gillar att använda händerna, och kanske handlar det här om att jag ska slå bort dom hjärnspökena jag får när jag tänker tanken på att använda dom? Faktum är, att man ser ju att många av proffsen också dom är rätt så "handsy"!
Hmm... vi kanske ska köra på det ändå?!
Veckan som kommer innehåller ett inspelsvarv på Varberg Västra. En bana jag hört mycket gott om man aldrig spelat förut! Till helgen är det ju premiär för SGF Senior Tour, och det ska bli riktigt kul och spännande.
Jag ska också bli bjuden på en runda på Hills. Jag har en kompis vars jobb, har starttider på Hills, och nu ska jag få hänga med! Ska bli så galet kul!
Under den här veckan, ska jag underhålla mitt långa spel, men lägga fokus på närspelet!