Ny driver: Cobra F9
Redan första gången jag testade Cobra F9-drivern gillade jag den, och har sneglat på den sedan dess. I tuff konkurrens med TaylorMade M6, var det här ändå den bästa drivern för mig!
Jag har haft många tankar kring min utrustning och jag var länge inne på att bibehålla TaylorMade som "mitt märke" i det långa segmentet, men Cobran spelas bättre för mig. Bättre värden med en känsla jag verkligen gillar - till ett otroligt bra pris blev för mycket för mig att stå emot!
Häromdagen åkte jag för ytterligare ett besök hos Innesvingen i Mölndal. Den här gången var mitt ärende att köpa en ny driver och mina tidigare inledande tester hade tagit mig ner till två valmöjligheter, Cobra F9 och TaylorMade M6. Jag testade lite olika skaft och hade möjligheten att göra ett rent A-B test mellan de här olika klubborna där jag också jämförde känsla och prestanda mellan alla möljiga kombinationer. Till slut var valet faktiskt ganska enkelt, Cobra F9 med det blåa Atmos-skaftet var den bästa kombinationen för mig.
Och det är intressant hur olika klubbor kan spelas i händerna på olika spelare. Min svinghastighet är inte märkvärdigt hög längre och med M6:an hade jag stora problem att nå 100mph. När jag provade att trycka på lite extra nådde jag precis över den, medan Cobran med ganska stor lätthet gick upp till ca 103. Att övriga siffror och framförallt spridningen på bollarna var bättre med Cobran var förstås helt avgörande.
Nu glömde jag tyvärr föreviga mina siffror, men det var en ganska vacker bild när vi tittade på genomsnittsvärdena av de drives jag hade slagit med Cobran då alla värden var ganska mitt i "det blåa" fältet i TrackMans Optimizer.
Ganska snittmässigt låg min ss på 102mph, jag kom upp på bollen med mellan 4 och 5 grader, launchade trots det inte högre än 11-12 grader med en spin på mellan 2200-2300 vilket gav mig en carry på ca 235 meter i snitt. När jag jämförde med M6:an, var siffrorna mer spridda, men inte ens det bästa slaget med M6:an var lika bra som snittet med Cobran. Då är valet enkelt.
Nästa steg i "Utrustning 2020" är ännu oklart. Jag vill ju ha nya järn men kommer att avvakta med den biten ett tag till. Mizuno 919 Tour är extremt sköna klubbor, och de nya Callaway Jaws-wedgarna likaså. Men... tekniken först!
Jag jobbar vidare med min bollattack, den behöver bli en aning brantare för att få upp spinnen på mina järnslag en aning. Optimalt för min SS skulle vara egentligen vad som helst mellan 6300-7300 varv men mitt snitt ligger på ca 6200. Min attackvinkel är i snitt -2,0 grader, och den behöver komma ner till mer än -3 i alla fall för att jag ska vara nöjd. Då lär jag nog i alla fall klättra över den under gränsen för vad som kan anses vara "okej" rent spinmässigt med järnen.
Tekniskt sett, så jobbar jag ju med min uppställning och tillsammans med en kompis filmade vi våra svingar lite i går. Rörelseschemat ser bra ut, jag kommer ganska square in till bollen, har bra bladkontroll men jag blev förvånad över hur smal min stance ser ut. Den behöver breddas vilket kommer att vara obekvämt, för min känsla stämmer inte alls överens med vad bildbevisen säger mig, men... svingteorierna berättar ju däremot att den lite instabila underkroppen som min smala stance skapar förutsättningar för gör det svårt att kontrollera low-point i svingen.
Det var annars en riktigt skön träningsrunda. Att spela 7 hål på ca 3 timmar, med allt vad en massa extrabollar och diskussioner om slagen och tekniken är sammet för själen. Och det ger otroligt mycket! Jag känner att jag har kommit närmare att ha svaren på vad det är jag behöver göra vilket också betyder att jag kommer närmare att ha nytta av en ren mängdträning!
Jag har en plan för hur jag ska gå vidare, och jag känner mig både tekniskt och mentalt mogen att ta mina tankar och min sving till en duktig pro. Min tanke är att ta en eller ett par lektioner av PO Dahlman på Vallda för att sedan inleda mängdträning på WoG.
2020 ska bli mitt bästa år!