Träning ger Färdighet!

Allmänt / Permalink / 0
Vänder det nu? Två raka rundor under 80 är kanske inget att jubla över, men om det var två månaders sedan man gick under den gränsen känner man en stor glädje över detta ändå! Gårdagens herrgolf på MöGk innehöll bla 100% fairwayträffar och den här avbildade - missade - birdieputten!
 
79 slag (+6) på Holma i söndags följdes upp av 76 (+4) på onsdagens herrgolf. Ett stort steg åt rätt håll förstås med många bra saker att ta med sig och bygga vidare på, men också uppebara brister som tydligt talar om att det finns mer att hämta!
 
Onsdagens herrgolf var riktigt kul att spela. Jag har ju jobbat hårt med grundsvingen den sista tiden och den fungerade bra under gårdagens runda. Det kändes tryggt och jag kunde hela tiden spela mig "framåt". Även om jag ju inte "briljerade" med mitt järnspel så är jag ändå nöjd med tanke på dagens förutsättningar, som var starkt regn under början av rundan med uppehåll men en riktigt blöt bana!
Viktigt just för mig just nu, är ju förstås också att jag kunde genomföra den här rundan helt utan smärta och det bästa är att jag inte heller känner någon smärta nu, dagen efter! Puttningen kändes riktigt bra och var stark. Jag satte flera fina puttar och klarade rundan utan 3-putt. Chippningen däremot, lämnar en del att önska och den måste jobbas på!
 
 
FRÅN TEE
Min bästa runda på väldigt länge från tee! 100% fairwayträffar talar ett tydligt språk, och av de 14 "långa hålen" så slog jag egentligen bara ett dåligt slag, en alldeles för tunn driving-iron på 1:an. I övrigt var det dock solida bollträffar, med bra bollbana, bra längd och mitt i fairway. Varje gång!
 
Spelet från tee är ju oerhört viktigt förstås! Det finns nästan inga gränser för hur mycket man kan förlora från tee så att man håller i den delen av spelet är direkt grundläggande! Sen, att man kanske inte riktigt "tjänar" några egentliga slag från tee är ju en annan sak, men... man måste ändå lägga grunden till att skapa chanserna!
 
 
IN MOT GREENERNA
Jag är inte riktigt lika nöjd med mitt spel in mot greenerna. Mitt teknikarbete är inte färdigt på långa vägar och för mig är förändringarna oerhört mycket enklare att sätta med utslagsklubborna än med järnen, särskilt på en riktigt blöt bana! "Nöjd" är jag, men jag vill förbättra mig ytterligare! 11 greenträffar blev det, 61%, och den siffran vill jag ha upp lite till. Den här gången jag inte heller "trösta" mig med att två inspel var på foregreen! Alla greenmissar var tydligt utanför green och helt klart "missar". Och det är just det, att några av missarna är lite för stora och några av de "hyggliga" slagen kändes kanske inte riktigt lika bra som dom faktiskt blev. Däremot, slog jag upp några riktigt fina wedgar och det gläder mig att dom fungerade fint, det hoppas jag ska fortsätta!
 
Två gånger kommer jag in helt fel till bollen och gör någon form av handledsvisp för att försöka rädda upp slaget, men båda gångerna tappar jag ut slagen rätt rejält till höger.
En gång står jag över bollen helt utan idé om hur jag ska genomföra slaget! Det känns som att någon binder en ögonbindel på mig och trycker på knappen för att starta svingen! Mitt vanliga mentala misstag där jag får för mycket tankar om motvinden, uppförsbacken, uppförsläget, den kort placerade pinnen, avrinningsytan kort om green, klubbval, det faktum att jag ligger bra till på rundan, svinga hårt eller löst, slå lågt eller högt... ja... ni fattar... 
 
Det är alldeles självklart att jag behöver fortsätta träna tekniken, i alla delar av spelet för att utvecklas som golfare, men... Jag måste också utveckla mitt mentala spel! Gårdagen var "bra" i 17 av 18 hål men där jag tappade min mentala balans tappade jag också slag! Och det här är något som händer på varje runda! Ohållbart...
 
 
PUTTNINGEN
För länge sedan, en styrka! Under senare år, en svaghet!
 
I går var det "bra" Jag rullade faktiskt i några fina lite längre puttar och satte några såna där jobbiga 3-fotare för par. Lägg därtill att jag klarade mig utan 3-puttar!
 
Men, det var 33 puttar på rundan vilket inte är fantastiskt, dock beror detta på lite för svag chippning så vi återkommer strax till det!
 
Tekniskt sett har jag ju jobbat även med puttningen. Och precis som i svingen hamnar man i det läget där man måste "välja". Dock, måste man ju testa och utvärdera innan man kan ta ett någorlunda vettigt beslut, och jag är mogen för det nu, både vad gäller sving och puttning! Svårt att förklara det tekniska, men i grunden en axelpendling förstås, som sedan förstärks av en lätt release med högerhanden under vänsterhanden.
 
Och det fungerade som sagt riktigt bra igår! Jag lyckades sätta en 2 meters birdieputt på 3an och en 8-metare på 12:an. Slog en riktigt bra putt som hoppade ur linjen precis före koppen på 6:an och läste lite felaktiga linjer vid en par tillfällen. Trots att puttningen kanske inte var "fantastisk" är jag ändå väldigt nöjd med det, mest på grund av att hälften av greenerna var kraftigt dressade men jag klarade mig ifrån misstag!
 
Jag hade definitivt kunnat sätta några puttar till! Bollen på bilden ovan, ligger ca 6 dm från hål på 16e, och är en birdieputt efter en mycket fin wedge! Brant utför, stark lutning mot höger och jag höll upp min putt alldeles för mycket och missade den! 
 
Så, någon eller några puttar till hade gott och väl kunnat slinka i, men... jag är nöjd med att få ett litet kvitto på att även puttningen är på väg åt rätt håll! 
 
 
CHIPPNINGEN
Chippningen blir den delan av spelet som får underkänt! Jag slår 7 chippar under rundan, men gör bara 2 enputtar efter dessa! Alltså ca 29% vilket är på tok för lite! Några av de lägena jag ger mig själv är förvisso rätt svåra. Jag missar hyggligt grovt en par gånger och på helt fel ställen! Faktum är att jag inte "missar" någon enda chip - egentligen - det är bara det att jag inte slår dom tillräckligt bra. Det är små missbedömningar som ger för långa puttar helt enkelt. Det kan vara att jag slår en chip rätt okej, men den har för mycket stopp i sig och rullar inte ut så som jag tänkt mig. Nästa gång så rullar den ut för mycket och går 2,5 meter förbi... och visst, man kan sätta såna puttar, men man gör det inte varje gång!
 
 
I slutändan är jag ändå nöjd! Jag känner mig nästan "glad" över min runda så här dagen efter! Jag vände +4 efter 9 hål, höll i spelet, höll i huvudet och hade tålamodet att stapla par på varandra och kom in +4. Det hade mersmak, visst, men jag är nöjd för nu!
 

 Det heter att "bra spelare har tur", och det kan man lugnt säga att det här är! 40-50 meter till höger om fairway kan man ju alltid slå ut sin drive på vägen och spela sig fram till ett "säkert" par! 
 
Nu gillar jag inte att tänka i sådana termer som "handikapp" och "sänkningar" och sånt, men det är ju ändå någon form av mått på det vi gör i golfen. Och efter en lång säsong av dåliga rundor och massor av höjningar kan jag äntligen andas ut efter att ha spelat två raka sänkningsrundor!
 
Söndagens sällskapsrunda på Holma gav även den en liten sänkning. Eller, den kom ju först förstås! Och det var skönt att få göra den. Formen har ju pekat åt rätt håll under en liten period nu och på 3 av de fyra senaste rundorna - före söndagen - så klarade jag mig ju på mitt hcp eller i buffertzonen. Så, att det gått åt rätt håll har jag ju känt!
 
Men det är en annan sak att knyta ihop det också! Och jag märker nu hur mycket den dåliga formen faktiskt satt sig i huvudet på mig! För några år sedan fick jag lite puls och kände spänningen i kroppen om jag låg -2 efter 12 hål, nu... ökade spänningen när jag närmade mål och hade chans att breaka 80!
 
Söndagens runda var på många sätt bättre än gårdagens. Det kändes "solidare" och jag hade en tryggare och bättre känsla över bollen när jag skulle spela in med järnen. Samma antal greenträffar, men i söndags var några missar puttbara på foregreen. Men drivern gick ju av... Hur bra drives som helst i början av rundan, sen som en blixt från klar himmel släpper jag ut den 40-50 meter på 8:an. Drar den vänster på 10:an och 11:an där den också går av... Om det har med de dåliga slagen att göra vet jag inte, men... något var det!
 
Den mentala aspekten av det här spelet är mäktig! En klok man sa en gång till mig att man behöver vänja sig vid att spela bra. Hur mycket man än tränar kan man inte förvänta sig att resultaten ska "hoppa" upp hur mycket som helst! Man behöver bli van att ligga bra till, bli van att breaka 80, bli van att närma sig par. Det går inte över en natt för hur man än vänder och vrider på det så blir det spännande mot slutet av rundan när man vet att några par till klarar biffen! Kanske är det därför jag känner mig lite extra nöjd med gårdagens herrgolfrunda? +4 efter 9, kämpar och står i, gör en birdie på 12:an, tappar på 15 och 17, men biter ihop och gör en avslutande birdie på 18e.
 
Det är väl ändå själva fan att säsongen snart är slut... 
Till top