scratchgolf.blogg.se

 

 

"MaxiTouren" är en kompistour jag dragit igång eftersom mina närmaste golfvänner saknar tävlandet. En liten anmälningsavgift och 5 tävlingar där vi fördelar avgiften till prispengar ska spelas. Stämningen är på topp, det är galet roligt och det känns som om att den här MaxiTouren kommer att leva vidare även nästa år! 

Och för mig startade det med seger! Förvisso på ett riktigt svagt resultat efter att jag totalt tappat... allt, på sista 9!

Men jag inledde bra! Med missade utslag på 1an och 2an tog jag lite vuxenpoäng genom att acceptera mina misstag, göra mina bogeys och gå vidare till 3an med ett leende på läpparna. Där startade jag en fin stretch då jag gick de kommande 6 hålen med 5 par och 1 birdie.

Men sen, på 9ans fairway tappade jag allt. Virvlande starka vindar inför ett kort och känsligt inspel över vatten... Jag fick verkligen ingen idé om vilket slag jag skulle slå och gjorde det mest typiska "Micke-misstag" som finns. Jag slog ändå. Svingen var som spagetti, hade ingen kontroll på nånting, ingen aning om nånting, bara oro... Det slutade med en gigantisk duff som aldrig ens var nära att nå över vattnet. Dubbelbogeyn kändes lite sur när jag hade hämtat mig så fint, men det värsta var att jag föll ur min bubbla och hittade inte tillbaka in.

Spelade sen riktigt dålig golf på sista 9. Hittade några riktiga räv-lägen som kostade både dubblar och tripplar. 9 (!) slag sämre på andra 9 och en totalscore på 87 kändes faktiskt lite jobbigt. 

Men det räckte till seger, 83 slag netto var ett bättre än näste man, och man får väl försöka ta med sig det...

 

Det gäller ju att hålla det enkelt när man får igång nybörjare. Men det gäller samtidigt att ge dom tips som faktiskt håller i längden. Bara för att tipsen måste hållas enkla, måste dom fortfarande vara "korrekta" förstås. Kort sagt, galet kul, och det fick också en spännande twist.

 

Jag hade inte med min mina egna klubbor, tänkte att jag kan låna någon av Rolf's (head-pro'n) för det få slag jag själv kommer att slå för att visa. Och jistanes vilken grej det blev! Jag som kämpar med en forcerad känsla i svingen, tog upp dessa smidda midsize järn med 50grams grafitskaft och... vilken lättnad! Så otroligt lättsvingade klubbor - förstås! Men den smidda känslan fanns förstås där, och midsizen gjorde att det kändes otroligt enkelt att slå bollen! Han är återförsäljare för klubborna och erbjöd mig att testa dem vidare, vilket jag gjorde!

 

Så, det blev ett rejält rangepass, och någon dag senare lånade jag dom för att spela 9 hål. Nu ska jag inte hylla dessa klubbor till skyarna på något sätt, men sammansättningen av dom gjorde att jag kunde spela ett betydligt mer avslappnat och bekvämt spel. Jag kunde svinga friare och jag forcerade inte svingen alls på samma sätt längre. Mjuka följsamma, smärtfria svingar gav mig dom slagen jag vill ha, och det kändes helt fantastiskt skönt! Sen, fick jag ett erbjudande på dom, som helt enkelt var för bra för att tacka nej till, så jag spelar numera med Zync-järnklubbor och wedgar! Ett billighetsmärke som jag aldrig ens skulle snegla på om jag såg dom i en butik, men... dom passar min rygg alldeles utmärkt!

 

Det nya jobbet har också haft en enorm inverkan på min golf. Jobbet känns meningsfullt och viktigt, vilket innebär att jag fått chansen att fylla mitt liv med något som är "riktigt". Golfen känns inte alls lika viktig längre, men den känns däremot desto roligare! Att kunna lägga sin själ i något annat och använda golfen som ett andrum för själen har hjälpt mig att njuta av golfen på ett annat sätt, även om spelet inte alltid är det bästa. Så, trots att jag fortfarande inte spelar så bra som jag vill, så har jag roligare än någonsin!

 

Och jag har spelat en runda med de nya klubborna. Vi inledde Kristi Himmelfärdshelgen med en 18-hålare och spelet kändes stundtals riktigt bra! Järnen fungerade riktigt fint och de misstag jag gjorde, var egentligen de som jag kategoriserar som "mentala misstag". En missad kortputt för birdie på 4an. En tap-in egentligen där jag tog ut en linje för en mjuk hastighet för att låta den falla, varpå jag sedan dundrar den rakt igenom breaket och lika långt förbi hål. På 6an, har jag ett sluttande läge med bollen över fötterna och missbedömer läget - och vinden - som trycker bollen till vänster, ovanför greenen som är helt fel stället att missa på. På 9an, lämnar jag min plan och försöker slå en låg powerfade bara för att jag vill testa, det gick åt fanders så det sjöng om det och efter lite äventyr hålar jag ut för en dubbel. På 14e, slår jag en perfekt drive, lätt fade och hittar luckan och tar kicken nedför backen. Funderar på en järn 8a på andraslaget för att spela mig till mitten av green och tvåputta för par, men ångrar mig, väljer en 7a för att vara aggressiv, slår den över green och får ytterligare ett sånt där omöjligt chipläge efter att ha missat på helt fel ställe. Kommer i mål på 79 slag och är ändå nöjd. Jag har lämnat några puttar ute på banan och tappat 4 slag på dåliga bedömningar och beslut men är ändå nöjd med hur jag slagit bollen.

 

Kroppen känns dock väldigt stel, men jag tar det med tanke på hur lite golf jag spelat den här säsongen och känner ändå att det känns betydligt bättre efter den här 18-hålaren än vad det gjort efter en 7-håls träningsrunda tidigare. 

 

Svingmässigt, var det 100% bättre. Lättare, mer avslappnat, lugnare och inte alls lika forcerat! Jag  märker att jag får tendenser att vilja "trycka ner" bollen vilket jag ju haft tendenser till den senaste året, men det är mycket bättre än tidigare, så... för första gången på länge känner jag ett visst hopp för min golf!

Närspelet, har lyft sig markant, jag hittar puttningen betydligt bättre! Har så gott som slutat treputta och jag sänker lite puttar från medeldistans, så ingredienserna för fina resultat börjar visa upp sig. 

 

Imorgon, är det dags för tävling nr 2 på MaxiTouren, och jag ser fram emot det förstås. Men nu på ett annat sätt än tidigare. Jag vill förstås tävla, men bara känslan av att få gå ut och njuta av en runda golf känns ny och jag känner att jag kommer att ha kul oavsett hur det går!

 

Underbart!