Setet komplett - För nu!
Odyssey Stroke Lab Wide, nu i en bag nära mig. Nu i min bag faktiskt!
Så välkomnar jag en ny medlem i min lilla golf-familj. En Odyssey Stroke Lab, med det breda blad-huvudet och 35-tumsskaft! Just skaftet, både med dess längd men också kombinationen av grafit och stål skapar en riktigt bra känsla för huvudet, och det första testet var mycket lovande!
Igår gjorde jag slag i saken och skaffade mig en ny putter. Under en längre period har jag provat mig fram mellan olika typer av putters, olika fabrikat och olika typer av träffytor och valet föll till slut på denna Odyssey.
En väldigt avgörande faktor för mitt val var skaftet. Den övre delen är grafit, och den undre är stål. Det skapar en möjighet att allokera mer vikt till klubbhuvudet och man lyckas faktiskt skapa en ny känsla för klubbhuvudet. Men även skaftlängden på den putter jag valde sticker ut i mina ögon. För första gången på minst 10 år så väljer jag att stoppa en 35-tummare i bagen! Och det här var en lite lustig historia...
... jag höll nämligen på att testa en putter, med ett huvud och en skaftinfästning men ville testa samma huvud med en annan skaftinfästning. Men, den fanns inte i något 34-tumsskaft, så jag testade 35. Nu hör det till historien att jag rent historiskt sett velat komma ner över bollen, ta en ganska bred och lite "krum" stance till bollen (varför vet jag inte, jag har kallat det för "känsla") men en sådan uppställning kräver ju ett kortare skaft, och gärna en lite flat lie. Men, den här gången så bestämde jag mig för att spela med skaftet, ställa mig naturligt till det och... vips... så kändes det väldigt väldigt bra! Klubban låg rätt, ögonen hamnade rätt, greppet kändes bra, klubbhuvudet var "tydligt" och... jag rullade i putt efter putt efter putt på Innesvingens krokiga lilla testmatta. Den kändes helt enkelt fantastiskt bra!
En tanke slog mig när jag greppade puttern och ställde upp mig till den, istället för att försöka bända in puttern till min egen uppställning. Det var att det måste vara 10-12 år sedan jag hade en 35-tummare senast, och... när tappade jag min puttning? Jag minns inte exakt, kan inte säga en specifk händelse men... det är "typ" 10-12 år sedan! Slump?
En viktig del av min putter är också träffytan. Jag tycker nog att jag provat många putters med sköna inserts men Scotty's frästa yta har alltid varit den som känns bäst, om man bara ska gå på känsla, men... den här inserten i Odysseyn är riktigt skön! Inte så galet mjuk som inserten i O-worksserien var, men ändå en väldigt bra rull!
Till sist, så föll den här breda bladformen mig i smaken. Eftersom jag gillar den specifika formen, men också uppskattar både den ökade tyngden och den tydligare siktlinjen på en mallet, så blir det här en väldigt bra mellanväg att gå!
Det första testet kändes väldigt positivt! Bra känsla för huvudet och det gav också en bra lagputtning vid en halvtimmes träningspass. Det är ju förstås för lite för att dra några konkreta slutsatser, men... det ger lite hopp för framtiden.
Så, mitt set är komplett för nu och min utvecklingsplan för min utrustning behöver revideras lite. Nästa steg är att ta reda på om jag behöver byta wedgar, bara lobwedgen eller alla tre? Mitt test med en 60-gradare i bagen föll väldigt väl ut, men jag är också nyfiken på hur stor del av den positiva upplevelsen som ska tillskrivas den rundade leading-edgen som lättar gå in under bollen vid chippning och pitchning. Det är inget "fel" på mina egna, kanske lite trötta i bettet, men ingen fara. I nästa steg, är det här med de långa klubborna, men... det är en annan historia som jag berättar senare.