Vinterträning #4 - Misslyckad CF?
Min vinterträning går vidare. Ett 2 timmar långt pass i Innesvingens TrackMan-studio gav nyttig input om hur jag kommer till bollen - och självklart var man ju tvungen att testa Tiger Woods järn! Dom är ungefär lika vackra som dom är dyra!
2 timmar i en TrackMan studio tillsammans med två andra likvärdiga golfnördar blir ett väldigt givande träningspass! Att få siffror på hur man kommer till bollen och hur bollen kommer ut är förstås väldigt nyttigt! Men det är också nyttigt att se hur andra duktiga golfare kommer till bollen, man lär sig mycket av det! Dessa två timmar gav mig några bra svar!
Det är förstås uppställningen och de grunder som följer med det som fortfarande står i mitt fokus. Jag kommer fortfarande lite flackt in till bollen, men inte värre än att jag kan ta den detaljen med lite ro.
Det som TrackMan passet gav var detta:
- Jag kommer in till bollen på en bra linje med bra vinklar för klubbhuvudet. Det gör att jag knuffar bollen ganska rakt framåt och alltså "alltid" har ett slag att spela vidare med.
- Min svinghastighet är ganska varierande. Min gissning är att det beror lite på hur jag lyckas "träffa" min uppställning men kanske framförallt att jag vrider upp lite för dåligt när jag inte tänker på det. Gissningsvis så handlar det förstås om lite begränsad rörlighet men det här är en detalj jag behöver jobba på. Vrider jag upp som jag ska så får jag ju en "gratis" hastighetsökning i svingen. Ca 85-86 mph med järn 7, och upp till 105 med min förkortade driver är siffror jag är mycket nöjd med. Dock en liten detalj till med detta som jag återkommer till strax.
- Min bollattack med järnen är en aning för flack. Slår jag 7-8 bollar med en järn 7a och tittar på snittet av dom så ligger det på ca -2°, vilket är lite för lite.
- Det gör också att min spinrate ligger i den undre regionen för vad TrackMan's Optimizerfunktion tycker är okej för min svinghastighet.
- Min dynamiska loft är också den en aning för hög, vilket då ger det slag som jag känner att jag vill förbättra. Jag launchar alltså bollen förhållandevis högt, med förhållandevis låg spin, så jag är nära gränsen för att slå en "flyer" med mina järn. Slår man däremot över Optimizern till att titta på de ideala värdena för en hög bollbana, så ligger mina siffror betydligt bättre. För, vad jag får tillbaka, är att min boll kommer ner till marken med en hög infallsvinkel vilket gör att bollen trots allt stannar bra med god kontroll.
Nackdelen blir ju, att mina järnslag blir vindkänsliga vilket jag med tydlighet märkte under SGF H50-tävlingen på Varberg i våras där min känsla är att jag helt sonika blåste bort! - Med drivern däremot, så kommer jag upp mot bollen med hela +6° vilket förstås ligger till grund för att jag får ut så bra längd på min driver, sett till min svinghastighet.
Det jag tar med mig av detta, är att det inte är så stor panik att jobba med min attackvinkel och spinrate. Dom två sakerna kan absolut bli bättre, men jag behöver inte ställa mig på öronen för att ändra detta. Jag kan spela bra golf med de slag jag har och successivt jobba in dessa detaljer över tid. Ingen akut svingomläggning på grund av detta med andra ord.
Men så skulle jag återkomma till en liten detalj. Mot slutet av passet började jag slå lite fade, med flit alltså. Skillnaden i siffrorna var precis lika tydliga som känslan i svingen. När jag svingar för en fade, känner jag att det blir lättare för mig att rotera genom bollen på ett bättre och friare sätt, och det var också med en sån här "fade-sving" som jag fick upp ss till de högsta siffrorna. Detta i kombination med att det också blev oerhört mycket lättare att komma ner till bollen med en bättre attackvinkel! Det gav fina spin-värden i kombination med att det - konstigt nog - också blev lättare att få fram händerna framför bollen för en lite bättre dynamisk loft. Så... om något, så ska jag gå mot att spela med en medveten fade i mina grundslag. Det här är en sak jag kommer att jobba vidare med under vintern för att se om jag kan hitta samma känsla för slagen ute på bana.
Och jag passade på att testa lite olika klubbor! Bland annat fanns ett väldigt fint set AP2, som var satt till 40% rea och jag får erkänna att jag blev lite sugen på att slå till på dom. Men, det var tunga och styva skaft som jag känner att jag behöver svinga på toppen av min förmåga för att uttnyttja till min fördel. Vilket var samma känsla som jag fick av att testa Tiger Woods-järnen. Dom är ju förstås "som smör" att slå med, men S400-skaften och helchord-grepp gör ju att klubban trots allt känns ganska hård. Skön träff i den förstås, och galet vacker golfklubba, men... 23 000 kronor för ett järnset?
MISSLYCKAD CUSTOMFITTING!
Några dagar efter TM-passet hade jag bokat till för Customfitting. Min tanke var att prova ut ett set PING i210 som skulle ha fått ersätta mina kära gamla Srixon, men... det gav inte alls det resultat jag hade önskat!
För det första... Jag är medveten om att jag tänker lite "fel" när jag vill hitta en klubba som hjälper mig åt rätt håll vad gäller spinnen. Självklart finns det klubbhuvuden som spinner mer än mina Srixon som är relativt låg-spinnande för sin konstruktion. Och självklart finns det skaft som kan hjälpa på din punkte också. Men, verkligheten är att siffrorna kan ändras ganska lite bara med byta av klubba och skaft så den förändring jag vill göra i mina siffror sitter betydligt mer i min teknik än i min utrustning.
För det andra... så är det ju också så här, att en lite mer "lättspelad" och någon grad mer strongloftad klubba snarare drar ner spin-raten i slagen! Så, med andra ord så gav dessa i övrigt fantastiskt sköna i210 faktiskt en aning sämre siffror än de som jag redan har med mina Srixon. Lärdomen blir att jag liksom inte kommer att kunna kombinera mina två önskemål om en mer lättspelad klubba som samtidigt spinner mer. Fysiken dikterar att det fungerar precis tvärtom.
Efter att ha rådgjort med de duktiga snubbarna på Innesvingen i Mölndal slog vi fast att jag förmodligen får en bättre effekt av att byta boll. Sommaren 2019 spelade jag på Bridgestone Tour B XRS vilket är deras premiumboll med en aning mjukare kärna. Det råd jag fick var att spela en boll med en hårdare kärna vilket ökar spinnen i bollen. Så, framemot vårkanten, när vädret börjar bli lite go'are, kommer jag att göra ett nytt bolltest. Bridgestone Tour B RS (samma som Tiger spelar med) kommer att testas, men jag fick också rådet att testa Pro V1 och framförallt Pro V1x och återigen Taylor Made TP5x. Den direkta nackdelen jag kan känna med "x-bollarna" är ju att dom dels har en hårdare känsla vilket jag inte älskar, men också att dom launchar högre vilket jag ju inte behöver.
Vad jag däremot testade med ett mycket positivt resultat, var två nya drivers. Cobra F9 och TaylorMade M6 - med regularskaft! Min svinghastighet ligger på gränsen mellan reg och stiff, så det är inget "givet" att jag fortfarande ska spela med stiff-skaft. Men vad jag i och för sig redan visste, men också fick kommentarer om var att mitt svingtempo och min rytm definitivt tillåter att jag spelar med reg-skaft! Längdmässigt skiljde det faktiskt ganska mycket, uppemot 15 meters ökning fick jag med de drivers som jag testade, så... det lär nog bli ett driverbyte ändå. Inom kort kommer jag att åka tillbaka till Innesvingen och göra lite mer ingående AB-test mellan Cobra och TM och se vilken jag väljer. Att det dessutom är två utgående modeller till oerhört fina rea-priser gör ju inte saken sämre!
Dagarna efter vårt TM-pass och min misslyckade CF kände jag mig tvungen att gå ut en runda på bana bara för att verkligen "känna" på mina Srixon-järn. Och... hur kul det än är med nya grejer, så är det bara att konstatera att dom fungerar alldeles utmärkt för mig!
Den som känner mig, vet att jag brukar vara snabb på att byta utrustning! Det har hänt att jag bytt klubbor 3 gånger på en säsong. Jag skyller ifrån mig lite och säger att det har nog blivit så för att man "passat på" och köpt något fint set på en höst-rea, och så har sommaren kommit och det har visat sig att jag inte alls riktigt har gillar dom klubborna. Så har jag bytt... till något annat rea-set med stiff-skaft, och så har jag inte riktigt gillat dom... och så har jag bytt igen...
Men den utrustningen jag har nu, är - faktiskt - den första som jag verkligen tagit mig tid att prova ut. Olika skaft, olika grepp och jag la dessutom ganska mycket energi på att hitta ett set klubbor som gav mig en bra gapping hela vägen från driver ner till lobwedge, och... jag antar att det är det jag har tillbaka nu?
Uppenbarligen så har det inte hänt så jättemycket med min sving under de tre senaste åren, om man bortser från det faktum att jag förstörde min sving genom att försöka attackera sönder bollen under sommaren 2019. Och den här rundan ute på banan sa precis det! Mina klubbor fungerar alldeles utmärkt och den enda märkbara skillnaden jag kan se är i en ny driver.
Men jag funderar vidare kring min puttning. Jag har tränat en del på puttmatta, och även känt lite ute på banan trots vintergreener. Att bollen hoppar å far får man förstås ta, men jag känner ju ändå hur mitt stroke fungerar. Som vanligt, har jag tusen tankar kring hur jag vill slå min putt och har fortfarande inte kommer fram till vilket hand jag vill ha nederst på greppet. Jag har återgått till att fortsätta laborera med de tips jag fick av Valldas duktiga trängar PO Dahlman, och det känns bra. I slutändan, så tror jag ändå att jag kommer att kunna putta bra med en rad olika tekniker, men vägen dit är att bestämma sig för en teknik och sedan hålla sig till den!
Något jag också gör när jag tränar ute på banan, är chippa! Jag chippar ganska mycket faktiskt. Som regel slår jag mellan en och tre bollar från tee, och sedan mellan 3 och 8 bollar in mot (provisorisk) green. Men sen chippar jag på varje hål. Allt mellan tre och 20 chippar kan det bli, och håll i er nu, men det börjar lossna! Återigen så går det förstås inte att se hur bollen reagerar när den landar och hur den rullar ut, men just nu är fokus på två saker. Bollkontakt och bollflykt. Jag vill träffa bollen med rätt "touch" och jag vill förutspå på bollbanan, alltså huruvida den kommer ut lågt eller högt. För ett halvår sedan, had jag duffat och toppat och träffat en massa bollar orent, men nu slår jag 19 av 20 bollar med den bollträff jag vill och kontrollen på bollflykten blir bättre och bättre.
Just idag, infaller vintersolståndet och solen skiner. Just nu har man nästan vårkänslor i kroppen och blotta tanken på att det nu faktiskt vänder mot ljusare tider är helt underbar. I mitt sinne, är den här dagen kanske den bästa på hela året! Det finns dessutom lite möjlighet att jag hinner ut på banan en sväng även idag!