Vinterträning #7 - Spelet kommer på plats!
En bra träningsdag i dåligt väder. Rangen på Kungsbacka Gk fick ett besök av mig innan det var dag för årets fjärde 9-hålare på Nya banan.
Ett välbehövligt rangepass med god fokus satt som handsken för mig i förmiddags. Ett hundratal bollar där jag varierade klubbor men höll mig till min avslappnade "gubb-sving". Efter det, 9 håls spel, som visar att jag är på rätt väg.
Tekniskt sett, så håller jag det enkelt nu. Min strävan att hitta tillbaka till "min" sving går vidare och jag kommer närmare för varje träningspass. Det har blivit några rangepass på World of Golf sedan sista inlägget och jag börjar se ljuset i tunneln. Jag får acceptera att jag slår bollen lite tunt, men det blir långsamt bättre och framförallt. Nu kan jag genomföra ett långt rangepass och sedan spela 9 hål utan att känna några som helst symptom i ryggen. Allt som rör ryggen sitter i att jag ska vara avslappnad och uttnyttja tajming och balans för att få fart på grejerna. Och nyckeln? Det verkar vara ett extremt löst grepp!
Och med jämna mellanrum försöker jag ta mig ut på bana för att omvandla mina rangeträning till spel. Samtidigt får man ju förstås också känna på närspelet och lite coursemanagement och allt som hör till. Och spelet fungerar riktigt fint nu. Med fullt fokus på att scora, har jag fått fram raden 38, 35, 36 och 38 (par 36). Jag brukar ju säga att jag inte bryr mig så mycket om resultaten på mina träningsrundor, men nu gör jag det. Jag har haft fullt fokus på att hålla mig till "min grej", att göra de rätta sakerna och de yttre förhållandena ställer lite högre krav på grundkvalitén i spelet.
Det bästa är dock, att jag är väldigt nära mina statistiska mål! Jag har nämligen en tanke om att jag vill att min golf ska se ut på ett visst sätt. Det ska vara tryggt och stabilt från tee, med 10/14 fairwayträffar per runda. Jag vill också att mina missa ska vara så små att jag alltid har ett slag mot nästa mål.
Jag vill också träffa 12/18 greener. Järnspelet har varit för svagt med för få greenträffar, särskilt sett till att jag som regel spelar ganska stabilt från tee vilket ger mig många bra chanser att träffa greenerna.
Av de greener jag missar, vill jag klara att scrambla hälften av gångerna. Gärna oftare förstås, men då tänker jag in även bunkerslag som ju kan vara lite trickiga att få nära hål.
Puttningen då, där vill jag ner under 30 puttar per runda och summan av denna kardemumma blir en runda på par.
Och så här långt ligger jag på 75% fairwayträffar, 72% greenträffar, 60% scrambling och 1,75 puttar per hål vilket ger 31,5 per runda.
På dessa 36 hål har jag bara missat ett utslag på ett sånt sätt att jag tvingats chippa mig ut på fairway. Det var ingen stor miss, men "fel" då jag slog ner bollen i ett dike varifrån det bästa alternativet var att lyfta ut en wedge på fairway.
Det har blivit många greenträffar, och det enda negativa är att jag slår dom "bra", men har inte den där riktiga "spetsen" vilket gör att jag inte kommer in så nära flaggorna som jag vill. Därför blir det inte heller särskilt många birdies.
Chippningen har varit riktigt bra, och vid två av mina 4 rundor var de parputtar jag hade efter chippar de kortaste parputtarna jag hade på hela rundan.
Puttningen är ett litet frågetecken fortfarande. Den känns bättre och bättre och min längdkontroll har blivit avsevärt bättre. Men den känns inte helt perfekt. Den känns "bra", men inte riktigt så bra som jag skulle vilja. Dagens runda var ett lyft inspelsmässigt då jag hade fler sänkbara birdiechanser men utan att sätta någon. Jag var hyfsat nära, men... inte tillärckligt. Visst, det är långsamma och lite hoppiga greener som gör det svårt, men jag känner (och ser) ju att jag inte slår puttarna riktigt som jag vill. Jag lutar mig dock tillbaka och försöker ha lite tålamod. Jag jobbar vidare och hoppas att den trots allt, positiva utvecklingskurvan fortsätter.
Jag vill att mitt spel ska innehålla regelbundna eaglechanser och här kom den första. Stabiliteten från tee ska ge mig chanserna, och kylan inför andraslaget ska fixa biffen. Några billiga birdies vill jag ju göra.
För att summera, så känner jag mig väldigt nöjd med hur det ser ut just nu. Det är några månader kvar till säsongsstart och kan jag hålla den här utvecklingskurvan under resten av vintern så ser det riktigt bra ut.
Och det är ju också en fråga, hur gör man det? Jag tänker försöka fortsätta på den inslagna linjen. Regelbunden rangeträning varvat med spel där jag kollar av att det jag tränar på fungerar även ute på banan. Samtidigt ger det ju också en möjlighet att hålla närspelet igång så jag inte tappar det helt.
När våren kommer på allvar och lite mer greener börjar öppnas och bli lite bättre i kvalitén kommer mer fokus att lägga på närspelet, det är ju där det avgörs.