Träningen är igång!
Det blev ett pass på ett snöigt WoG!
Så kom äntligen träningen igång så smått! Nu har man vilat sig i form under en stor del av vintern och det är dags att få igång kroppen lite. Känslan var förvånansvärt bra och jag tror att jag har koll på mina "nycklar".
Ni vet hur det är... när man inte svingat klubban på ett tag så känns det stelt och ovant. "Otympligt" tycker jag är ett bra ord, eftersom det är motsatsen till lätt och ledigt som man ju vill att svingen ska kännas!
Och inledningen på passet var verkligen inte "lätt". Ni vet, när man roterar igenom och kommer upp mot sin slutposition i svingen, att det då gör lite ont i den vänstra vristen för att man inte är van att rotera? Så kändes det i början, men det gick faktiskt över efter några minuter!
Överlag kändes det dock bra! Bra tempo och bra balans, och det här är ju nycklarna för mig! Det som är direkt avgörande för mig och mitt golfspel är att hålla nere svingtempot, fokusera på tempo och balans. Det ska kännas och vara avslappnat och "lätt". Så fort jag tappar det, så blir jag ärligt talat helt kass!
Det största och bästa kvittot jag tar med mig från den här dagen är dock min launch. Jag hade ju lite frågetecken kring det i höstas, men kan nog konstatera att det måste ha varit nånting som smög sig in i min sving just då. Nu slog jag bollen med bra höjd till en fin bollbana som jag tyckte om att se!
Tempo, tempo, tempo... Jag vet att jag sagt det förut, och jag kommer att säga det igen!
Det här träningspasset skedde för övrigt under förra helgen, och det innehöll också ett litet klubbtest!
Klubbtest mellan Wilson Fybrid 19,5°, Srixon ZU65 20° och TaylorMade M2 19°.
Inte särskilt vetenskapligt genomfört även om WoG nu har en enkel launcmonitor där man i alla fall kan se bollhastighet, höjd på slaget och carrylängd. Det jag ville komma fram till var men vilken skillnad i känsla det är mellan klubborna, och förstås - om det är någon avsevärd skillnad i hur dom presterar, och det kan man se!
TM M2:an är den aggressivaste av dom! Det är den som har den lägsta och mest penetrerande bollflykten! Den har en väldigt solid känsla i träffen, känns överhuvudtaget väldigt bra, men som alltid, så kommer det en hook eller två när jag svingar en vanlig hybrid.
Wilson Fybriden, ja.. den heter faktiskt så! Det är alltså inte en vanlig hybrid, mellan en järnklubba och ett fairwaywood, utan mer en hybrid mellan en hybrid och en fairwaywood. Om jag skulle göra det enkelt för mig, så skulle jag kanske kalla den "mw 5"?
Den här klubban har jag haft sedan 2007 och den fungerar än! Det är en väldigt skön träff i den, så där "snabb" som man vill att just en fw/hybrid ska vara och bollflykten är riktigt fin! Av dom här tre klubborna, så är det den här som launchar högst, och den kan möjligtvis ha haft någon eller några meters carry mer än de övriga!
Helt klart en klubba som kommer att finnas kvar i tankarna kring vilka klubbor som till slut åker med i bagen och ut på banan!
Srixon ZU65 är egenligen min absoluta favorit i bagen! Det är den skönaste klubban jag har... tror jag... att pegga upp och ställa ner den här klubban bakom bollen är ren och skär magi, och träff mitt i köttet med den här klubban är helt obeskrivlig!
Och tack vare lite snillrik konstruktion, den är nämligen i-hålig, så spelas den betydligt snällare än vad den ser ut! Det ser ju ut som en ovanligt grovt bladjärn, men... spelas absolut inte som ett sånt! Det gör också att den går förvånansvärt högt!
Det finns dock två nackdelar med den här klubban. Den ena är bestraffningen man får för träffar utanför sweetspoten, och att det ibland kan vara lite svårt att komma åt bollen ifrån ruffen. Där är ju annars den stora styrkan hos hybrider och fairwaywoods!
Resultatet blir att jag kommer att välja mellan Wilson och Srixon. Dom två klubborna känns bäst, har den känslan i bollträffen jag gillar bäst (även om jag gillar M2:ans känsla också) och ingen av dom hookar på det sättet traditionella hybrider gör för mig!
Det betyder att jag kommer att fortsätta prova mig fram, känna mig för och se om jag till slut får fram en favorit mellan de här två? Men annars är det ingen vild gissning att min grundidé från tidigare år kommer att ligga kvar, nämligen att jag spelar med Srixons driving-iron när det är lite torrare förhållanden som ger bra rull, och sedan stoppar i fybriden när det är lite mjukare i marken och man har mer nytta av lite mera flyg i bollen.
Nu... sitter jag här och har sportlov och väntar på att morgonfrosten ska släppa. Min tanke och min plan är att spela 9 hål på Hamra idag, jag återkommer om detta!