Älsklingarna hemma igen!
Helt plötsligt så är mitt älskade Srixon-set tillbaka i min bag igen - och det känns helt fantastiskt!
En minst sagt oväntad kedja av händelser ledde till att mina älskade Srixon-järn hittade hem till min bag igen! Oväntat förstås, men jag känner mig oerhört nöjd och glad! Ingen skugga ska falla över mitt Rogue Pro-set, men... det var nog inte riktigt min tekopp ändå!
För att försöka förklara i så korta ordalag som jag kan, så fick jag ett Messenger igår eftermiddag. Det var en bild på mina nytvättade Srixon-järn där Robban som köpte dom, berättade att han i alla fall sköter om dom! Jag skrev tillbaka något om att jag saknade dom och skojade lite om att vi kanske borde byta? Eftersom mina nya Callaway kanske egentligen borde passa honom bättre? Efter några meddelanden fram och tillbaka, där jag erbjöd en hybrid och en putter som "bonus" för honom som blev det affär! En dryg timme senare träffades vi uppe vid våra skoghål, bytte klubbor och testade lite i skymningen!
Och det var en riktigt härlig känsla att slå mina älskade Srixon-järn igen! Dom är liksom mina "bäbisar" och jag har verkligen saknat dom! Träffen i dom, är så galet skön och... ja... dom är liksom "mina"!
När det kommer till Callaway-järnen, så vill jag inte säga något negativt om dom. Men dom är inte riktigt för mig. Det här med trampolineffekt i träffytan är kul, men svårt att spela med, och kanske var det off-seten som gjorde att jag kände att jag fick "hålla i" varje sving med dom? Kanske var det också det som gjort att jag känt av ryggen efter varje golfpass sen jag skaffade dom? Inte jätte-ont, men jag har haft konstanta känningar i ryggen under någon månad nu..
En positiv sak med att jag nu fått tillbaka mina älsklingar, är att jag kan släppa tankarna på hur jag ska bygga ihop mitt set. Det är liksom redan klart! Nu kan jag istället ägna mig åt att leta putter vilket står överst på listan, följt av nya wedgar.
Det här blev riktigt bra!
Den här extra djupa Odyssey Stroke Lab-puttern ligger väldigt bra till för att hamna i min bag! Otroligt skön putter!
Gårdagens tur till Innesvingen var ämnad att ägnas åt att leta putter, och det gjorde jag också! Mina ganska noggranna tester med mina egna nuvarande putters har lett fram till att jag vill ha en toe-flow putter med fast eller ingen insert alls. Stroke Lab känns galet bra, Scottys frästa yta är överlägsen, men jag har inte bestämt något ännu!
Jag har under några veckors tid nu lagt ganska mycket tid både till att träna puttningen men också att testa mina olika putters för att verkligen lära mig vilken skillnad dessa putters gör just för mig. Mina slutsatser är ganska tydliga. Med toe-flow i puttern, får jag en betydligt bättre känsla för klubban och i förlängningen den fart jag sätter på bollen. Det är den stora saken! En annan slutsats, är det faktum att jag känner stabiliteten från en face-balanced malletputter! Efter lite träning, så har jag börjat hitta en stabilitet i de korta puttarna så med min stabila mallet i händerna sätter jag allt inom 1,5 meter mitt i kopp! Men... jag tappar känsla på de längre puttarna! En annan faktor är greppet. Med ett för smalt grepp så känns puttern vinglig och svår att kontrollera. Ett lite tjockare grepp (SuperStroke Mid Slim 2.0) känns helt okej, men den runda formen i standardgreppet är lite... otydligt? Kan man säga så? Ett grepp som går mot pistol-modellen blir därför det som jag tror känns allra bäst? Ett sista test ska jag göra med min bladis som nu fått ett nytt grepp, ett 3.0 vilket blir spännande att se hur det påverkar puttningen. Det känns gigantiskt och jag kanske inte ens kan lära mig att bli van det???
Igår testade jag återigen Stroke Lab, och la ganska mycket tid till att testa en med 35" skaft. Det här var en oerhört spännande känsla och en tanke kom flygande till mig. Jag har nog inte haft en 35" putter på säkert 10-12 år? Vilket är ungeför den tid som min puttning varit "borta"! En slump? Eller är det så, att min tanke att "krypa ihop" över bollen och putta med en kortare putter helt enkelt inte fungerar? Jag känner att det blir för baserat på känsla och jag har ingen annan förklaring till att min puttning under de senare åren i bästa fall kan beskrivas som "streaky". Eftersom jag har haft känslan av att jag vill komma ner mot bollen i uppställningen, har jag också kämpat emot putters med så långt skaft som 35", men... igår så gav jag mig! Jag ställde upp till puttern, så som jag puttern vill att jag ska stå och det kändes förvånansvärt bra! Avslappnat och enkelt, vilket ju är precis som jag vill ha det! Lite besvärligt rent idémässigt doc, eftersom jag nu under så många år har spelat med både 33" och 34" putters!
Dom putters jag kommit fram till, och som är kvar i matchen är:
- Odyssey Stroke Lab
Jag gillar känslan i huvudet, inserten är "rätt" för att vara en insert. Skaftet som är delvis grafit och delsvis stål gör att man känner klubbhuvudet på ett sätt som jag verkligen gillar skarpt! Den här serien har några riktigt fina och sköna huvuden att välja, som alla kan fås med toe-flow. Den ligger också bra till i pris! - Scotty Cameron Select Newport 2
En riktig klassiker! Det här är nog den puttern som har det absolut skönaste klubbhuvudet och mer klassiskt än så här blir det ju inte om man inte går till en PING Anser. Den frästa träffytan är magisk! Har haft några såna här, men då 33 och 34 tums skaft, men det kanske är dags att bestämma sig för en 35a? Eftersom jag vill ha en putter som kan stanna i bagen länge, så känns det här som ett riktigt bra alternativ! - Scotty Cameron Phantom X 5.5
Scottys nya serie som också kan fås i önskad balans oavsett huvudform. Känns dock mycket hårdare i träffen än sina bröder från Scotty-fabriken och jag tror att jag kommer att sortera bort den här puttern ganska snart! - TaylorMade Spider X Copper
Är det här den snyggaste puttern någonsin? De klassiska modellerna förstås, men i avdelningen för lite nya idéer så är den här fantasisk! Är också väldigt skön att putta med, men om något så är jag kanske lite tveksam till att jag gillar inserten? En nackdel med den här blir också att det är en TaylorMade! Nu gillar jag TaylorMade! Det är inte det, men jag vet ju också att den här puttern kommer att vara 4 generationer gammal inom två vilket jag inte gillar. Det är en enorm skillnad om man tex jämför med Scotty's Newport serie som får betydligt mer subtila utvecklingssteg.
Och det här är nog kanske också den ordning dom ligger i just nu? Dock väldigt hårt om förstaplatsen! Att Scottyn är 1300 kronor dyrare spelar in! Men... vore det inte för priset, så fanns ingenting att fundera över, då beställde jag en Teryllium rakt av!