Ett steg till - M E N... jag kan inte scora!
Så bra... så fel... så kul... så frustrerande... Så många bra slag, så många små missar, så nära men ändå så galet långt ifrån! 75 i kroppen - 85 på kortet säger verkligen precis hur jag känner efter söndagens DM på Gullbringa.
Först, det var första gången jag spelade hela Gullbringa. Det är en 27-hålsanläggning med tre 9-håls slingor. Den blå, den röda och den gula. I helgen spelades kombinationen blå/röd. Väldigt trevlig bana! Många bra hål, några lite mer tveksamma inne i skogen men bra skick! Fina fairways, fina jämna och lagomt (inte så där svårt) snabba greener. Bunkrarna dock under all kritik, alldeles för lite sand, på tok för hårda och omöjliga att spela ur vilket samtliga i min treboll råkade ut för och var eniga om.
Spelet då... 85+86 (+14 och +15) vilket ger en plats bland de sista i resultatlistan, plats 21 av 26. Men... jag måste få berätta det här. När vi hade spelat färdigt den första rundan och kom upp till klubbhuset stötte vi på domarna och TL. Jättetrevliga människor och dom frågade hur det hade gått. Min känsla i kroppen sa "bra, kring 75 slag"... men det stog 85 i scorekortet.
Jag hade en märklig stretch i början av rundan. På hål 3, 4 och 5, gör jag tre raka dubbelbogeys utan att slå ett dåligt slag! Hur det är möjligt?
- Dubbel #1 - Hål 3, par 3, 175 meter, stark vind från vänster. Jag slår en bra järn 5a som går på en linje ca 6-7 meter till höger om pin, alltså en liten miss till höger men helt okej tycker jag. Men bollen landar bakom bunkern till höger om green, är alltså 10-12 meter för lång och den lägger sig så jag blir tvungen att lobba bollen över bunkern. Men jag tar det mogna (rätta) beslutet att ta den enkla vägen, Jag slår en vanlig chip bredvid bunkern och ger mig själv en par putt från ca 12 meter, och spelar alltså för bogeyn. Men, jag läser greenen fel, ser inte att nedförsbacken upphör och planar ut på mitten, kanske till och med går lite uppför, så min putt blir 3-4 meter kort varpå jag treputtar för min dubbel.
- Dubbel #2 - Hål 4, par 4, 365 meter, brant uppför, stark medvind. Slår en ok drive, som går av fairway till vänster. Ligger ca 1 meter från fairway, men det är lite fel sida att missa på. Är väldigt nära mask från träden. Pullar min järn 9a en liten aning på andraslaget. Fastnar i träden och går rakt ner i ruffen 30 meter fram. Om den fått gå fritt, hade den gått mot mitten av green. Pushar tredjeslaget en liten aning, landar i en sluttning till höger på green (observera att den fortfarande landar på green, ca 2 meter till höger om pin) och studsar av greenen, ner i bunkern. Bunkern är stenhård, slår en ok slag, men får ofrivillig kontakt med bollen så den går upp, 6-7 meter förbi pin varpå jag tvåputtar för en ny dubbel.
- Dubbel 3# - Hål 5, par 3, 180 meter, brant utför, hjälpande vind från vänster. Slår en mjuk järn 6a lite till vänster om green, på den linje jag tänkt mig med tanke på den starka vinden. Men bollen stannar kvar där ute, och vi ser aldrig nedslaget varpå jag slår en provisorisk. Den går exakt likadant. Två bra slag från tee, och jag peggar upp min tredje provisoriska och slår den långt över greenen. Byter klubba till den fjärde provisoriska, och slår det fjärde bra golfslaget från tee, den här gången med en järn 7a, som landar i greenens bakkant och studsar ut i skogen bakom green. Hittar den första bollen lång vänster inne i skogen, hittar alla fyra bollar faktiskt. Den ligger bra, slår en bra chip, men "fel" eftersom det är precis i "fel" höjd och träffar en gren som jag försökte undvika. Går ner kort, i ett sämre läge och jag slår en lite tunn chip som rinner 4-5 meter förbi pin. Tvåputt för dubbel... På varv 2, slår jag järn 8 på det här hålet. Den slaget landade mitt på green, men rullade av bakkant...
Jag får erkänna att jag är lite frustrerad när jag kommer till hål 5, och det är med en viss lättnad jag gör en trippel efter att i alla fall ha slagit ett dåligt slag. En lite duffad wedge som går ner i greenbunker kort, varpå samma bunkerfenomen som på 3an inträffar. "Bra" bunkerslag, men stenhård bunker gör att jag får träff på bollen vilket innebär att jag faktiskt slår bort bollen bakom green eftersom det är ett skogsbruksområde direkt bakom green...
[b]Jag ska inte recitera fler händelser från rundan nu, men den här inledningen blir den känsla jag får med mig från dagens 36 hål. För, under de första 6 hålen, slår jag alltså ett (1) dåligt golfslag och går till 7ans tee 9 slag över par.[/b]
Och ungefär så här fortsätter det. Jag missar förstås några slag, men inga stora missar någonstans. Jag slår inga fler provisoriska bollar efter hål 5 på första varvet. Jag har 32 puttar på båda varven, vilket kanske är någon eller några för mycket, men ändå helt ok med tanke på att tex vinden gör det svårt att komma in nära flaggorna för att göra en massa birdies. Jag träffar 62% av fairways på första varvet och 46% på andra. Första är ok, andra är lite för lågt, men återigen, inga stora missar och jag kunde alltid spela mig "framåt" på mina andraslag. 39% Greenträffar på första och 44% på andra är för lite. Vinden är en faktor men ingen ursäkt, det är för dåligt och här brister jag i spelet... Chippningen var sådär, slog flera fina chippar som jag också klarade av att enputta, men missade några stycken. Poängen är ju att man helst inte ska missa några alls... Bunkerslagen var omöjligt, och faktum är att vi i bollen var lite upprörda över hur bunkrarna spelades eftersom det här med att "cleana" dom alldeles för långt var helt genomgående för oss alla...
Jag vet inte ens om jag ska tycka att det roligt heller, att en av mina spelkamrater går i tankarna att köpa nya järnklubbor. Och, han är så imponerad över hur jag slår mina järn, bollträffen, bollflykten och ljudet får honom att bli nyfiken på mina klubbor och Innesvingen lär få en besökare som är ute efter ett set Callaway Rogue Pro till veckan. Jag vet inte om det är kul, eftersom det har blivit något av en "vana" att jag får stort beröm för kvalitén i mina slag, men ändå inte kommer in under 80 slag.
