Nu är jag på rätt väg!
Att folk inte bryr sig mer om hur banan sköts känns riktigt tråkigt! Och att få det här läget är ju inte så kul det heller, även om jag hade tur och klarade mitt par just den här gången!
Tänk vilken betydelse grunderna har! En genomgång av siktet och helt plötsligt kan man gå ut och spela vettig golf igen! 81 slag i herrgolfen är inte fantastiskt men under så här blåsiga förhållanden helt okej! Stabilt från tee till green var grunden, riktigt bra inslag i närspelet, men det finns mer att hämta!
Vinden var en obestridlig faktor igår! Den var riktigt tuff att hantera och jag får erkänna att den gick segrande ur striden vid flera tillfällen igår. Banan har också torkat upp rejält, vilket skapar en tuff kombination för oss som inte behöver hjälpen med extra rull på fairway, tvärtom! Som exempel kan jag berätta att jag bara träffade 2 av 7 fairways på utrundan, men 3 av mina 5 missar var "bra slag" som rullade av fairway. Och det här visar sig ju även i resten av spelet! Från ruffen är det svårt att få kontoll på bollflykten. Det är svårt att träffa bollen rent, och kan du inte kontrollera spinnen på bollen så tar vinden över - direkt! Därför blev det bara 8 av 18 greenträffar, men... trots den låga siffran har jag ändå en bra känsla för hur jag slog bollen!
För, puttningen var ok! 31 puttar på rundan är en klar förbättring mot tidigare på säsongen men då ligger det ändå 3 (!) stycken treputtar i den statistiken! Utanför statistiken, så valde jag att putta från foregreen ett antal gånger, men två av dom blev också "tre-puttar", så... det här med långputtningen är inte min starka sida!
Men trots det, så vill jag inte säga att jag puttade "dåligt"! På hål 1, slår jag ärligt talat en dålig wedge och har en första putt på över 15 meter över "ryggen" som kommer in från vänstersidan på greenen. Att jag 3-puttar där, kan jag inte klaga på! Och övriga treputtar har ungefär samma förutsättningar.
På hål 5, studsade min drive ut i skogen och jag fick chippa mig ut på fairway och slå en järn 7a in mot green. Där missbedömde jag vinden lite, och slog bollen till bakkant green när pin står i framkant. Resultat: 3-putt från 20-22 meter!
På 7an, står flagg på den övre platån, och jag slår en lite för svag järn 8 från tee. Den lägger sig på foregreen vid den främre delen av greenen, och jag har en putt från ca 13-15 meter där jag dessutom ska upp till den övre platån. 3-putt för bogey.
På 15e, slår jag min wedge för lång, till foregreen bakom green, och missbedömer greenens sluttning helt och slår min putt alldeles för långt... 3-putt från foregreen...
På 16, står pin återigen på den bakre övre platån, och min wedge som är slagen rakt på pin, landar en meter för kort och spinner ner för backen. Från 3 meter från pin, till 33 meter och en höjdskillnad på nära 2 meter. 3-putt.
Så, om något, är det ju att mina inspel helt sonika är för långt ifrån hål! Jag ska kunna komma in närmare och om jag analyserar dessa misstag så slår jag dåliga slag på hål 1 och 7. Dom är för tunt träffade och har inte chansen att gå rätt distans. Men på 5an, 15e och 16 gör jag fel bedömningar. På 16e känner jag att jag skulle ha tagit ett annat beslut. Där ville jag vara girig och slå upp mig nära flaggan. Med facit i hand skulle jag ha tagit höjd för att det går alldeles utmärkt att ligga 5 meter bakom flagg och att kort är en mycket värre miss än lång!
På 5an ligger jag i ett uppförsläge i semiruffen där bollen ligger ner rätt rejält. 147 meter till pin vilket är vad min gamla järn 7a gick, men... nu fick jag någon form av flyer, så... bara att acceptera och gå vidare känner jag?
På 15e, grämer jag mig lite. Det är ett "smyg-tufft" hål, då det är brant uppför och rakt in i vinden som den här dagen ju var riktigt kraftfull. Men jag slår dagens bästa drive, en majestätiskt skapelse som trotsar uppförsbacke och motvind och lägger sig 245 från tee, mitt i fairway med 96 meter kvar till pin. Jag slår en mjuk, lite "flajtad" Pw över green. En klar missbedömning av vinden, och jag måste få ursäkta mig och säga att jag inte riktigt lärt mig mina nya avstånd.
Men i övrig puttade jag bra! Jag gjorde 2 birdies vilket kändes galet skönt med tanke på att det var länge sen jag gjorde mer än en birdie på en tävlingsrunda senast! Och dom två jag gjorde var riktigt bra! På 2an, drive, järn 9 och lobwedge, som flyger förbi pin och spinner tillbaka till pin-high 3 meter höger om pin, och putten med vänster-till-högerfall mitt i kopp! På 10an luftar jag hybriden för första gången, 2 gånger till och med. I motvinden slår jag 2 hybrider ner till greenbunkern, där jag slår upp ett väldigt fint bunkerslag till ca en meter ifrån och sätter putten.
I samma anda, så sätter jag dom här "nödvändiga" puttarna! Ärligt talat, så är mina förstaputtar ganska ofta rätt risiga. Jag hade svårt att hitta avståndskontrollen och fick som regel sätta returer som kring en meter, hela tiden. Men... jag gjorde det, hela tiden! De jag missade, var de gånger som förstaputten var ännu sämre! Men det här vet jag om. Jag har inte fått upp någon särskilt bra känsla för långputtningen och är just nu ganska glad över att den korta puttningen faktiskt börjar vara riktigt bra!
Överraskande bra igår var bunkerspelet! Den senaste tiden har jag lekt lite med ett bunkertips från Youtube-pro'n Mark Crossfield som visar sig passa mig väldigt bra! I går gjorde jag tre stycken riktigt fina sand-saves vilket förstås känns otroligt bra!
För att avsluta min ovanligt långa rondanalys så är jag också mycket nöjd med hur jag hanterade mig själv under rundan. Jag började ju med en 3-putt, men lät det inte påverka mig utan accepterade den från det svåra läget jag gett mig. På 4an, tar jag ett dåligt beslut från tee, vilket leder till en dålig sving, ett dåligt läge och till slut en trippelbogey. Men, inte heller det så där i början av rundan låter jag påverka mig negativt. Jag går upp på nästa tee med fullt fokus på det slaget jag har framför mig - inte bakom mig. Självklart känner jag ju mot slutet, att jag lagt bort många slag på dålig långputtning, men jag accepterar ändå det från de lägen jag haft. Och jag känner att jag accepterar de lägen jag haft utifrån de förutsättningar med vind och hårda fairways som gällde. Nu har jag inte sett resultatlistan, men min gissning är att jag är med i toppen netto, och förmodligen kommer att vara ganska ohotad som bästa brutto-spelare?
Men vad händer nu då?
Nu vill jag försöka njuta lite av det här, och lagra det. Jag vet vad jag har gjort och känner mig hoppfull inför att kunna fortsätta den här positiva trenden. Om jag fortsätter så här, så kommer också scorerna att börja ramla in. Det är bara att tålmodigt vänta...
Jag känner mig mycket nöjd med mina nya järn, men hur den övriga utrustningen ska passas in förbryllar mig lite!
Mina Callaway Rogue Pro är riktigt bra! Skaften känns riktigt bra också! När man nu siktar rätt så känner jag att jag börjar ha kontroll på grejerna och igår så vågade jag till och med slå några mindre skruvar, till och med draws vilket lyckades fint.
Men, jag har problem att förstå längderna. Dom går längre än mina gamla, nånstans mellan en halv, och en klubba längre. Kombinationen av att min kropp mår bättre, min svingteknik är bättre och en annan typ av klubba med ett något lättare skaft adderar ihop sig och gör skillnad. Nu menar jag absolut inte att klaga, jag bara säger...
Hur kombinera de korta klubborna?
Eftersom dom nu går längre, så får jag lite svårt att gappa in en vanlig 50-graders wedge till min Pw. Det blir en aning för stor skillnad där känner jag. Nu har jag fortfarande spelat så lite med den här uppsättningen, och de gånger jag spelat har det blåst rejält och som lök på laxen har jag inte heller riktigt lärt mig vad mina gamla CG15-wedgar faktiskt gör. Så... vi kan säga att det finns några lösa ändar att knyta ihop där...
Men faktum kvarstår, Rogue Pro-järnen går långt, och jag funderar i banorna att kombinera med 48, 54 och 60-graders wedgar! Jag gillar verkligen att ha en 60-gradare och jag vågar säga att dom där två graderna har lyft mitt korta spel en nivå! Men... 6 graders gapping? Vanesak förstås, och jag gillar ju att slå mjuka wedgar, så det kan vara ett bra alternativ!
Och de långa?
Som sagt, mina exakta slaglängder har jag inte nu. Men jag har fått en helt ny nytta av min järn 4a som är något av en raket! Precis som jag önskade när jag bytte, så får jag ut betydligt mer av de långa järnen nu men frågan blir ju hur jag ska kombinera de långa klubborna!
Med den här heta järn 4an, så kanske en hybrid ner mot 18 grader är intressant? Eller kanske en mw5 kring 18 grader? Kombinerat med en mer aggressiv spoon på nånstans mellan 13 och 15 grader? Det skulle i så fall ge utrymme att prova ut en driver där jag opimerar längden på ett annat sätt än i min nuvarande som mer är byggd för precision?
Eller... Går järn 4an så långt, att jag kan hoppa från den till en spoon? Då kan jag i så fall stoppa i en wedge till, och spela 48, 52, 56 och 60. Det är också intressant.
Det spel jag vill spela, innefattar att jag vill dra nytta av att jag har lite längd ändå. Jag kan nå par 5:or på två slag, och vill förstås uttnyttja det. Att välja bort för många långa klubbor blir ju vanskligt dål
Men... det här är frågor för framtiden! Jag kommer att spela vidare med den uppsättningen jag har nu och verkligen utvärdera hur jag känner att den här setsammansättningen spelar för mig. Jag vet vilken golf jag vill spela och gillar alla mina klubbor även om dom kanske för tillfället inte utgör något 100%-igt set.
Dessutom... ligger ett putterbyte som nuvarande nr 1 på min lista. Jag måste göra något åt min puttning och det här att jag har tre putters att välja mellan funkar inte för mig... Jag måste bestämma mig!