Det var första halvan det!
På väg in mot mål efter en hektisk tävlingsvår där framgångarna inte riktigt kommit. Men det har varit oerhört lärorikt och jag hoppas kunna dra någon nytta av detta nu när det blir lite paus i tävlingsprogrammet!
Det har varit en tung tävlingsperiod i dubbel bemärkelse. Mycket tävlingar, men också "tungt" ute på banan! Ljusglimtar, absolut, men generellt helt enkelt för dåligt. Det handlar inte heller om dåliga studsar, koppsnurrar och perfekta drives som ligger i uppslagna torvor - det handlar om att jag spelat för dåligt!
Så är SGF H50-äventyret över för den här gången. Nu har jag spelat de tre inledande tävlingarna på årets säsong som jag hade föresatt mig, och medan touren rullar vidare så kommer jag att återgå till att vara lite mer klubb-golfare ett tag framöver. Vi får se i september, då kommer H50-touren till Jönköping och jag har inte stängt dörren till att spela den, men jag vill nog känna att jag har mer att komma med i så fall. På samma sätt så kommer H40-touren till Göteborg och Albatross, och det är en tävling jag funderar på att spela bara för att jag gillar banan!
Men, för att i alla fall ge en liten bild av hur dagens spel sett ut, så fanns en del ljusglimtar om man jämför med gårdagens nattsvarta runda. Jag gjorde betydligt fler bättre saker, och ibland till och med riktigt bra saker vilket känns skönt förstås. Det finns där, det gäller bara att sålla bort skräpet och se till att man slutar göra alla dessa stora grova missar. Eller vad tror ni om att slå två bollar OoB på samma hål och håla ut på 10 slag? För att två hål senare slå ytterligare en boll OoB och göra en "bogey på andra-bollen" för en trippel? Jag vet faktiskt inte hur många tripplar jag gjorde idag... 4, 5 kanske... Alldeles på tok för många, och det var samma sak varje gång. En gigantisk och helt oprovocerad miss! Till 100% på mig själv och idag var det inte särskilt blåsigt heller...
Det som hänt, är att jag lekt och experimenterat med olika tekniker. Jag hade till och med en tanke på att gå in i Teknikträsket och göra om "allt" för att jag känner att jag måste det, och den tanken är väl i sig inte så tokig - om det inte hade varit så att jag kände direkt att min rygg inte skulle klara det. Därför... tillbaka till ruta 1.
Och som sagt, bra saker har jag gjort idag, varvat riktigt fint spelade hål med "others" som det brukar heta på golfspråk!
Men jag tänker inte deppa ihop! Jag har lärt mig oerhört mycket av dom här tävlingarna! Jag har alltid vetat att det är "skillnad" mellan de som spelar seriös tävlingsgolf och klubb-golfare men dom här tre tävlingarna har visat mig att skillnaderna är mycket större än vad jag först trodde. Ta banan i Torreby till exempel. Det finns en del rätt tuffa hål, och greenerna är väldigt små och svårträffade, och galet snabba! Jag vet inte hur många inspel, chippar och till och med puttar jag sett rinna av greenerna under de här två dagarna och... det säger mig att dom här jepparna som springer runt här på par under dom här förutsättningar har järnkoll på det dom gör! Och... det kan vara spelare med 4 i handikapp! Låter knäppt? Nja, tänk efter nu... För om man inte gör nåt annat än att spela den här typen av tävlingar, och försvara hcp 4 under dom här förhållandena och jämför honom med någon som går omkring på hemmaklubben och skjuter 80 slag där man kan varje vrå av banan och spimpen är 9. Det är en oerhörd skillnad!
Det jag lärt mig handlar om att kontrollera bollen. Flera av dom jag spelat med under dom här tävlingarna slår bollen "sämre" än vad jag gör, men... dom slår den likadant hela tiden! Det kan vara ballongdraws, eller korta höga skurna slag, spelar ingen roll. Av dom jag spelat med hittils, slår jag överlägset längst och har drivit ut dom allihopa med mellan 20 och 50 meter, men banne mig... dom tar sig i hål betydligt snabbare än vad jag gör, och jag kan se den tydliga anledningen till det!
Om man gör det enkelt, så är dom oerhört stabila i det långa spelet. Dom träffar fairways med otroligt många utslag, och dom är så pass säkra att dom kan välja drive nästan överallt. Det är inte många hål dom väljer en annan klubba på. Visst, dom slår den inte mer än ca 220 meter ink rull, så längdtappet till en spoon eller hybrid blir ganska stort, men ändå. In mot green, är dom väldigt ofta på rätt sida, så även när dom missar green, så har dom en vettig chip upp till pin och det är sällan dom gör dom där "billiga" misstagen som en annan gör hela tiden!
Vilket säger en del om deras närspel, vilket också imponerar på ett sätt jag inte riktigt hade räknat med. Jag hade räknat med säkerheten, men det är många som imponerat med att ha många olika slag att välja på runt greenerna.
Till sist... Allt går långsamt, lugnt och metodiskt. Inga överilade beslut och man ser aldrig en spelare med scratch-handikapp bara rycka fram en klubba och dra till bollen. Nää... lugnt och metodiskt går han igenom sin rutin, tar sitt avstånd, kollar vind och bestämmer klubba och slag. Sedan gör han sina provsvingar och sätter sig i den komfort-zonen han behöver vara i och sedan kommer en leverans.
Här kan jag bättra mig mycket! Man gör en halvrisig chip och tvåputt för bogey och går upp på nästa tee och kastar i väg en sving, inte i vredesmod och egentligen inte heller i någon som helst form av negativ stämning, det är bara det att man inte gör jobbet. Jag själv har en tendens att bli "less" på mig själv när jag gör dom här slarvmissarna, vilket innebär att jag gör en ny slarvmiss... och det leder i sin tur... ja... ni fattar...
Jag får se till att lära mig den här tålmodiga metodiska rutinen kring golfspelandet om jag vill börja närma mig mina mål. Slå bollen kan jag - egentligen, men det här med att Spela Spelet är jag rätt kass på om man ska vara helt ärlig! I teorin, visst, men att sätta mig själv i det läget? Nope!
Nu kommer jag att vara bortrest under den kommande seriespelsomgången så den missar jag. Nästa seriespel blir därför i augusti! Men i slutet av juni går H50 DM på Gullbringa, och den har jag tänkt spela. Fram tills dess, går också några GGF OoM-tävlingar, men dom lockar mig inte för tillfället! Att spela 36 hål från vit tee... nää...
Utöver detta så har jag ju tänkt spela till mig ett resultat i årets Herrgolf för att se om jag kan ta mig till slutspel där, och det är ju också ett speltillfälle med kompisarna som jag helst inte missar.
Så, det som händer framöver nu, är det. Onsdagsgolf och träning så man kanske kan vara i lite bättre form till DM på Gullbringa.
Nu vänder det, eller? Det kan väl inte gå värre?