Fortsatt kämpigt!
En fin birdie på 16e blev en av få höjdpunkter på gårdagens herrgolf. Gött också att mina gamla Cleveland CG15-wedgar levererar på ett bra sätt!
Nää... det vill sig inte... Spelet stämmer inte och ska jag vara noggrann med min formulering så är det svingen som inte stämmer! Allt känns forcerat och konstgjort, jag hittar inte in till någon som helst naturligt känsla och slagen saknar precision i alla ledder. Jobbigt - särskilt när det var spelet från tee till green som var bra i början på säsongen!
Jag tänker inte ödsla tid på att försöka komma fram till vad det är so är "fel" just nu. Det känns lite uppenbart att jag tränat för många olika metoder, testat för många olika teorier och tekniker och i slutändan tappat det som var "min" sving i början av säsongen.
Spelet i går var instabilt och "svagt" från början till slut. Jag kan väl säga att jag knuffade mig framåt hyggligt, men fick inte "med mig" någonting. Och som vanligt, så fort jag missar green, så tappar jag slag! Den här gången efter två riktigt grova chip-missar på hål 3 och 5. Sen, en lite jobbigt studs och ett risigt läge ger mig en dubbel på 7an vilket innebär att jag vänder +4, på 40 slag.
Ingen "katastrof" så långt, och med en bra bak9a så löser det sig ju. Och faktum är att jag tycker faktiskt att känslan i svingen och slagen blev bättre mot slutet, men... för scorens skull gör jag två stora misstag som båda leder till trippelbogeys! På 13e, väljer jag fel klubba och fel slag från tee, vilket leder till en boll OoB. "Bogey på andrabollen" ger en trippel. På 14e, har jag ett svårt andraslag i den tuffa motvinden, nedförsläge, bollen dessutom lägre än fötterna, motvind som sagt och dessutom uppför (från nedförsläge) och 180 meter kvar till pin!
Här kommer min tanke om "gubb-golf" in i bilden. Vad jag vill göra i det här läget är att tänka en lugn och sansad tanke! Jag vill acceptera att det är ett galet svårt läge och slag, men ta en enkelt väg ut. Jag litar inte på hybriden vilket annars hade kunnat vara ett bra val här. Min tanke skulle ha varit, " -Ok, en lugn och fin hybrid, den rullar nog över, men då får jag chippa in den och i värsta fall tvåputta för bogey! Det är lugnt, det tar jag"!
Men eftersom jag inte litar på hybriden, valde jag järn 4 som absolut kan gå 180 meter, men knappast ifrån nedförsläge, i motvind och uppför med bollen under fötterna... Men... återigen ett men... Jag skulle ha tänkt att en lugn och kontrollerad sving kanske räcker till framkant eller just kort green? Chippa eller långputta därifrån och återigen så är en bogey det värsta som kan hända!
Det är vad jag skulle ha tänkt - och vad jag skulle ha gjort...
Men eftersom jag inte litar på hybriden, valde jag järn 4 som absolut kan gå 180 meter, men knappast ifrån nedförsläge, i motvind och uppför med bollen under fötterna... Men... återigen ett men... Jag skulle ha tänkt att en lugn och kontrollerad sving kanske räcker till framkant eller just kort green? Chippa eller långputta därifrån och återigen så är en bogey det värsta som kan hända!
Det är vad jag skulle ha tänkt - och vad jag skulle ha gjort...
Istället tar jag fram min järn4, bryter ihop kroppen i nån konstig form av uppställning för att ge mig in i en helt omöjlig härva av kompensationer för att på något sätt få upp en hög fade som kommer in över den vänstra greenbunkern och landar i uppförslutet mot pin så jag kan få stopp på bollen. Att jag ska tok-toppa den längs marken och ner i vattnet 20 meter fram är ju liksom helt givet. Det finns ju inget annat. Det är ett "mentalt misstag" av fullständigt episka proportioner och faktum är att det spelar ingen roll hur många miljoner bollar man slår på rangen om man ska ta den typen av beslut ute på banan... Idiot...
Det positiva är, att puttningen kändes väldigt bra! Jag slog många bra puttar, riktigt bra faktiskt! Jag satte en långputt på 8an, och satte flera såna här lite obehagliga andraputtar på 7-8 decimeter! Det kan låta mycket, men... faktum är att jag vill ha lite fart på mina förstaputtar för att ge dom en bättre chans att gå i, och då måste acceptera returen också ju! Nu var några lite i längsta laget. Kanske för att greenerna var lite snabbare (och bättre) än det varit på slutet, så... jag tar med mig den här känslan!
Tränade lite i morse. Tyckte att jag kanske kunde bygga vidare på den positiva känslan i svingen från igår, men... jag vet inte.
Det är svårt att säga. För det är också en helt annan sak att stå 135 meter från pin och slå 15 bollar in mot en green. Det blir liksom "enkelt". Missade green med 3 stycken, en lite mer till höger ner i bunkern. Men limmade en en halvmeter från pin och sänkte en! Kan inte minnas sist jag sänkte något från 135 meter, även om det nu bara var på träning?
Jag vet inte om jag ska våga dra några växlar av att någonting i svingen kändes bättre, mitt självförtroende har inte höjts nämnvärt, men... kanske kan jag jobba vidare på detta?
Imorgon seriespel med H40-laget, och på söndag H50 DM. Alla dessa tävlingar, kan innebära att jag passerar en gräns rent handikappmässigt också! Står just nu på 5,9 och kan alltså ha över 6,0 när helgen är över. Nu spelar inte hcp någon roll "så", men... jag hade ju tänkt att utvecklingen skulle gå åt andra hållet...