Tydligt vilken väg jag behöver gå!
Jag kan slå drive och järn5 på en par 5a även med min "GubbGolf"!
När jag testar olika saker i svingen och i spelet så blir det till slut ganska tydligt vad jag behöver göra, vilken väg jag behöver gå! Det är inte alltid det tydliga svaret kommer direkt på plats, men... jag känner det i ryggen dagen efter vilket inte är Ok! Så, min ursprungliga tanke om att gå till "Gubbgolf" är också den väg jag verkligen måste gå!
Jag känner att det på ett sätt är lite tråkigt att konstatera, men jag får ont i ryggen av att svinga "hårt". Hårt? Nja, så hårt svingar jag inte, men om jag säger så här, att med en normal, skön och bekväm sving så svingar jag en järn 7a kring 82-83 mph, men jag kan också med relativt stor lätthet ta upp den hastigheten till 86-87mph (uppmätt i TrackMan). Med driver, ligger jag följdaktligen bekvämt kring 98-100mph men kan ta upp den hastigheten till ca 105mph. Problemet blir alltså, att när jag tar med mig det mindsettet att jag vill svinga på det lite hårdare sättet och uttnyttja fördelarna med det, så blir jag dels tajmingkänslig förstås, men jag får ont i ryggen! Till den grad att det är klart besvärligt att ta sig ur sängen morgonen efter rundan!
Så tänker jag inte ha det!
Jag har nu spelat två rundor under veckan som gått, båda med tanken att verkligen försöka vara lite mer mjuk i svingen och det känns så mycket bättre! Faktum är att det blir ju också enklare att få spelet att stämma, men framförallt så gör det inte ont! Varken under rundan eller efteråt!
Det går åt rätt håll
Och spelet går åt rätt håll! Onsdagens herrgolf innehåll många lovande delar och jag känner ett visst hopp om att kunna börja spela lite vettig golf snart igen. Rundan slutade på 83 slag vilket förstås är för mycket men, det fanns som sagt en rad positiva saker med rundan. Utrundan innehöll en hel del fin golf, där egentligen ett dåligt slag, från en fairwaybunker på 4an förstörde scoren. Jag gick på för hårt med händerna och styrde bollen till vänster, ner i skruttet bredvid greenen. Tvingades droppa för ospelbar boll, i ett bara lite bättre läge, missade den pitchen - över green och ner i bunkern och hålade till slut ut på 7 slag. I övrigt på utrundan, så var det helt okej. Två ganska normala bogeys och en fin birdie på 9an.
Spelar sedan helt ok golf fram till 15e hålet. Gör två bogeys, men inget att bråka om. Men på 15e har jag väl kanske lite otur, samtidigt som jag löser den uppkomna situationen på ett dåligt sätt. Jag slår nämligen en riktigt bra drive i mitten på fairway, vilket man inte riktigt kan göra på det hålet, för den studsar av till höger och lägger sig mask bakom en gran. Är den 20 meter kortare är det lugnt, men nu är jag lite för nära. Provar att puncha en 9a under grenarna, men den fastnar och blir kort om green. Kanske hade en 8 kommit under? När jag kommer fram till greenen ser jag att pin är helt galet placerad bakom en "rygg" så jag inser att jag behöver spela min chip förbi den ryggen och förbi hål. Att få den att stanna nära kommer inte att gå, så... jag får rikta in mig på att chippa och tvåputta för en bogey, men... då tokmissar jag min chip så den blir kort, och tvingas putta förbi ryggen och pin på nästa slag och vips har man gjort en dubbelbogey!
På 16, slår jag dagens kanske sämsta slag från tee, en järn 5a kort och till vänster i semiruffen, mask bakom höga träd. Detta följer jag upp med dagens kanske bästa slag när jag vevar allt jag har på en 54-gradare för att få upp den över träden och till framkant green så jag kan putta mitt tredjeslag. Ligger kort green, pin står lång, 35 meter, 2 meters höjdskillnad och jag tar i för kung och fosterland på putten, men den bara dör! Når knappt halvvägs på den här väldigt långsamma greenen! Så, med 7 meters längd och halva höjdskillnaden kvar, så har jag också tre puttar kvar så det blir ytterligare en dubbelbogey!
Nu ska man förstås inte "räkna bort" nånting i golf. Det går liksom inte, men jag behöver ändå hitta nånting positivt att ta med mig, och det blir just detta. Att jag tycker nog att jag blev ganska hårt bestraffad för de misstag jag gjorde och fortsätter jag så här, så är jag snart under 80 i alla fall igen.
Men det här med många "others" är en tydlig trend just nu. Jag tycker jag märker det på alla tävlingsrundor jag spelat hittils, att jag visst kan spela bra under perioder men katastrofen ligger alltid nära till hands om man kan säga så. Och jag vet inte, ibland så känner jag att jag "pressar" mitt spel, försöker för mycket och vill ha ut "allt" ur mitt spel och det fixar jag helt enkelt inte. Men ibland så känner jag också att fokus bara försvinner vilket kan ha med mitt utmattningssyndrom att göra.
Som gårdagens sällskapsrunda på Holma! Ett jättebra exempel på det ovanstående Målet var att spela en mjuk och fin runda och jag inledde faktiskt med fin golf. Slog många fina slag, både drives och korta wedgar, puttade kontrollerat och var "med" i spelet. Men... trots det, så varvade jag fina hål med dubbelbogeys. Och det kan vara så, att jag slår ut ett jättefin utslag, ligger helt perfekt mitt på fairway för ett kort inspel där jag tänker mig att jag ska ligga riktigt nära, och så gör jag en stor miss. Ofta på samma sätt, högerhanden tar över och ska "slå" och "styra" bollen och ofta så blir resultatet att jag får hacka mig ur en buske bakom green eller nåt sånt.
Det är nästan pinsamt att berätta om, men jag gick på 85 slag, +12 eftersom Holma är par 73, och i scorekortet har jag 6 stycken dubbelbogeys! Två av dom är efter bortslagna bollar, men ni vet... Ibland slår man bort en boll och det kan vara "okej" om det nu är så att man tar en liten chans, men... så var det inte här. Inget chansartat alls över något av dessa utslag, ett med driver och ett med driving-iron. Bara dåliga beslut, processer och svingar...
Sen händer förvisso något "intressant". Min mycket trevliga spelkamrat, en granne uppe på "Lannet" frågar lite om mitt jobb, och eftersom jag haft ett tungt år som nu slutat med sjukskrivning med utmattningssyndrom, så blir han... hmm... rätt förbannat över hur den svenska skolan fungerar. Så, han "går igång" på hela grejen. Berättar historier som han hört, som liknar min, både från kollegor till honom men också liknande historier som innefattar hans egna barn, och jag? Jag tappar konceptet helt... Det är som att allt fokus på golfen jag hade, all njutning av att vara ute denna vackra och galet blåsiga dag bara försvann. Mitt sinne mörknade fullständigt och jag överdriver inte om jag säger att jag fullständigt förlorade förmågan att slå en golfboll.
Det kanske är lite irrelevant att berätta om, men jag tycker så här i efterhand att det var en väldigt märklig upplevelse och jag fick liksom känna kraften av det här med att lida av utmattningssyndrom. Det var en fruktansvärd upplevelse! Det var som att jag blev flyttad till en annan dimension och där fanns inga mjuka vackra svingar och fina golfbanor... Mäktigt och skrämmande var det...