Att spela spelet!
Att ligga nära flaggan är inte alltid så bra som det ser ut! Här en mycket brant, snabb och svår birdieputt som inte på något sätt ens är en given två-putt för par!
"Att spela spelet" är ett uttryck som jag fått använda ofta under de senaste veckorna. Dels för min egen del i min egen mentala uppladdning inför säsongen, men också med tanke på två vänner som jag pratar en hel del golf med. "Att spela spelet" är ett väldigt stort uttryck och jag tänkte berätta lite om hur jag ser på saken.
Jag tror att många golfare känner igen sig i att man kan stå på rangen och slå flera jättefina golfslag efter varandra inför rundan, och sedan gå ut och spela fullständigt skrutt! En av mina golfkompisar, Mange, kan vara den absolut bästa range-spelaren jag någonsin sett - inklusive "Facit", min pro som jag var tränar-assistent åt under många år. Facit hade spelat 4 säsongen på Europa-touren, men Mange har ett bättre grundslag!
Skillnaden är, att medan Facit tar sina halvskavda slag och skjuter 68, så går Mange ut och skjuter 85...
"Att spela spelet" skulle jag säga innefattar allt det där, som bor mellan rangen och banan. Alla dom saker som händer när man går från den där goa uppvärmningen ut på banan. En promenad på kanske 100-150 meter där precis allt kan försvinna! Hur går det egentligen till?
Ett mysterium på sitt vis, men grunden till förklaringen ligger förstås i att det längsta avståndet inom Golf - är det man har mellan öronen. Golf är ett oerhört taktiskt och mentalt spel som är mycket större än att bara slå på en boll.
Egentligen skulle man nog kunna skriva en bok om ämnet "Att spela spelet", men för att inte göra det alltför långrandigt skulle jag vilja lägga upp två huvudrubriker som jag tycker är väldigt viktiga!
Hantera spelet och sig själv
Att spela lite smart är ju ett måste, och nej, det handlar inte om att spela "fegt". Att spela smart betyder ju också att man har en plan för var man kan vara aggressiv. Men i det här sammanhanget så handlar det kanske mest om att värdera sitt läge och ta ett vettigt beslut utifrån det läge man har. I den bästa av världar så har man en spelplan A, och den förutsätter att man slår ett visst utslag, sätter man det, så kan man gå vidare och attackera pinnen med en wedge. Missar man utslaget och kanske ligger i ruffen, får man omvärdera sitt andraslag och se till att spela mot en stor del av greenen där bollen har en chans att stanna. Sjävklart måste man ju också värdera det faktum att det lutar! Om bollen är lägre än fötterna, och man står i ett nedförslut... ja, då blir inte jag så kaxig i alla fall.
Och där gäller det att även hantera sig själv. Det är så oerhört lätt att bli lite småsur över att man missar utslaget lite. Det är så oerhört lätt att kräva att varenda slag ska vara perfekt, eller i alla fall väldigt nära perfekt! Jag drar mig till minnes en ung Tiger Woods, som precis krossat Augusta National och sedan säger att han under sin 66-runda slog 5 bra slag. Men så är det, jag känner faktiskt igen det!
Om det är något jag vill ta med mig från sommaren 2018 så är det en period i slutet av sommaren då jag spelade galet bra golf. Jag hade känslan av att jag verkligen kunde lita på mitt slag och det handlade mycket mera om att välja "rätt" slag - än att slå det "bra"! Ett "bra" slaget golfslag, kan fortfarande vara "fel" med resultatet att det pluggar sig i en bunker kort green eller studsar av bakkant green. "Rätt" slag, är liksom alltid "rätt"! Det måste inte vara så märkvärdigt, en hyfsat solid järn 8 mot mitten av green är ofta bra nog. Är den "rätt" så ligger den där på mitten av green, långt från alla faror och tappade slag, och du har en 5 metersputt för birdie.
Det är också galet lätt att tappa sig själv över ett dåligt beslut. Att missa det där enkla utslaget men sedan ta beslutet att trots ett dåligt läge ändå gå för pin och misslyckas med det, kan ju göra en helt galen! Så, en stor del av "Att spela spelet" handlar ju om att se till att inte sätta sig i sådana situationer.
Men det är ju inte bara att värdera sitt läge för att välja ett slag. Och framförallt inte att välja mellan en driver och hybrid ifrån tee. Det handlar faktiskt mycket mera om att försöka hitta den rätta sidan av fairway, men framförallt rätt sida om pinnen. Ofta, kan en 5 meters putt från "rätt" sida pinnen vara en bra birdiechans, medan 5 meter från andra sidan pinnen är tre-putt-territorie! Taktiskt sett, så gäller det att vara medveten om detta. Slagmässigt sett, så gäller det att slå "rätt" slag som hamnar på rätt sida, och när du går av greenen måste du värdera dina misstag. Om du slår dig till fel sida pinnen och sedan missar birdieputten, så ska du kanske inte hetsa upp dig över din putter? Om inspelet kom från 150 meter kanske du inte ska hetsa upp dig över det heller? Det kanske till och med var bra? Att lära sig att värdera vilka puttar man ska gå för är också det oerhört viktigt, och inte alls så enkelt som man kanske kan tycka!
Golf är ett väldigt svårt spel, och som Rotella skriver: "Golf is not a game of perfect", och det är precis det det handlar om. Att värdera sina lägen och ta vettiga beslut runt banan. Att värdera det slag man vill slå och inse att slaget jag behöver slå inte alls måste vara perfekt. Det måste förstås vara hyfsat bra i alla fall, men jag klarar mig om det är "rätt". Att lyckas hålla huvudet lite kallt och lyckas stanna i någon form av mental balans där man fortfarande kan göra en birdie, även om man har tappat ett eller några slag på de senaste hålen. Om man är en låghandikappare som försöker nå ner till banans par, så måste man veta att man faktiskt kan komma in i ett birdiestim, men det kräver också att man är "där" rent mentalt.
På samma sätt, måste man klara av att spela bra. Man måste bli lite "van" vid att ligga bra till med bara 3 hål kvar att spela. Jag tror, att oavsett hcp så blir vi alla lite spända om vi vet att vi ligger riktigt bra till mot slutet av rundan, och det är en konst att stanna i nu:et och verkligen se till att spela färdigt rundan innan man låter huvudet springa in i klubbhuset! För en par år sedan, så spelade jag så bra golf, i allt mellan 15 och 17 hål per runda. Nu var det egentligen inte så att jag kände att jag sabbade det på slutet varje gång, men några! Vid några seriespel så vände jag under par efter 9 hål, och jag minns framförallt en runda på Lerjedalen där jag vände -2 men sedan fegade ur fullständigt! Jag blev så rädd om min score, att jag slutade svinga och sista 9 där kan vara bland de sämsta jag någonsin spelat - rent golfmässigt.
Att hantera sig själv är viktigt både när det går bra och när det går dåligt. Att släppa ett dåligt slag och lägga fokus på nästa slag är enkelt att förstå att det är viktigt, men detsamma gäller även när man gjort nåt bra. För, när man är på en bra plats mentalt, så märker man att man med jämna mellanrum limmar järn 7:or också! Man sänker puttar från 8 meter och man sätter upp bunkerslag en deci från hål. Njut av det, men gå vidare... nästa slag är det viktigaste i golf, se till att ge det den uppmärksamhet det behöver och förtjänare.