Ryggen oroar!
Hade ett lite sämre rangepass uppe på Lysekil-Holma som slutade med att ryggen oroar mig lite!
Har tränat lite mer teknikorienterat de två senaste passen nu. Flat wrist, låta rotationen trycka fram händerna och sätta ordentligt tryck i bollen har varit målet. I fredags kändes det riktigt bra! I lördags inte alls lika bra, och idag på söndag morgon så ömmar min rygg!
Jag får erkänna... Att den här känslan av att få in kraften i bollen gillas! Nästan så jag blir ung på nytt! Som en ungtjur på grönbete typ...
Tekniken bygger ju på att det ska vara lite fart i rotationen och jag är lite osäker på om jag roterar för långt eller för fort. Men det sliter på ryggen, och imorse när jag skulle gå ur sängen hade jag en sån där kramp-aktig känsla av att ryggen satt fast.
Mitt mål, är att svinga stabilt. Jag ska kunna spela en runda med minimerade misstag, stabilt spel från tee till green och sedan vara vass i närspelet. Det är målet. Jag måste inte slå så jäkla långt, måste inte nå alla par 5:or på två. Målet är snarare att stå på tee med vetskapen om att chansen finns och efter det kunna leverera två bra golfslag och se hur långt det räckte - inte tvinga fram det allra sista ur kroppen och ta dom där stora missarna i spel!
Ett annat erkännande jag får göra... är att jag får horn i pannan. Det här är precis som känslan när sommarsäsongen verkligen kommer igång. Ni vet, när luften är sådär genomvarm och bollarna har maximalt flyg. Samtidigt som fairways torkar ut och bollarna rullar i en evighet! Jag erkänner, att jag är så pass "grabbig" att jag mätte upp min längsta drive förra året! 355 meter lång var den, och jag slog en mjuk järn 9 till green på det 485 meter långa 8e på Lysekil-Holma och tvåputtade för birdie. Ni ser ju, det bor en liten, liten grabb kvar i den här gubben!
Problemet är, att jag kan spela riktigt fin golf fram till den där delen av sommaren, då hornen växer ut och för en kort period tar över. Under den periodens slår jag några riktigt fina slag, men spelar ganska dålig golf. Nu? Får jag inte låta den här "sommar-ungtjur-på-grönbete-perioden! starta redan i mars!
Det blir ett nytt rangepass idag. Fokus kommer att gå tillbaka till tajming och balans, och jag kommer att testa flat-wrist men i en lugnare form. Jag måste dra tillbaka på gasen lite. Det är helt okej om jag tycker upp en järn 7a så den går 150 eller strax över, men igår slog jag dom över 160 och det klarar inte ryggen som det är ju i alla fall!
12ans green på Holma är ett riktigt bra exempel på ett riktigt känsligt inspel!
Efter gårdagens rangepass tog jag en promenad ute på banan som håller stängt för första gången - typ någonsin. Det är helt enkelt för blött. Synd, för skicket är det egentligen inget fel på. Men jag tänkte på inspelet till hål 12, det blir ett så bra exempel på att "Spela Spelet".
Alltså, 12an är ett kort par 4-hål. Ca 260-270 meter nånting, men det är ett dike kort green och du behöver carra ca 245 för att nå över det. Så, man spelar ut ett järn och har en liten wedge kvar till green. Lätt birdie är ju lätt att tänka!
Men, det första problemet är att andraslaget ska slås i ett ganska brant utförsläge, vilket jag tycker ganska illa om. Det gör det svårt att kontrollera slagets längd, och det är också lätt att man tappar ut det till höger - eller överkompenserar och istället slår till vänster. Så, någon lätt wedge är det absolut inte.
Därutöver, så är det här hålet väldigt väl designat! Greenen lutar kraftigt emot, vilket gör att en bra birdieputt måste ligga kort om pin. Greenerna brukar vara snabba här, och ligger man 4-5 meter ovanför pin, så är det en riktigt tuff putt. Samma om man är 4-5 meter på sidan. Då får man hålla upp putten ordentligt, och den riskerar att rulla ut långt förbi hål.
Samtidigt måste man titta på hur landningsytorna för inspelet ser ut. Jag hittade tre bollar på min promenad igår, och la ut dom lite strategiskt.
- Den närmaste bollen här, är den man vill ha. Den ligger perfekt för en ganska rak uppförstputt för birdie. Självklart kan man komma lite närmare, men låt oss inte överdriva nu.
- Boll nummer två ligger precis in på green, där det finns ca 1 meter "falsk front" och landar du en wedge där, så spinner den tillbaka nerför backen och lägger sig vid...
- Boll nummer två ligger precis in på green, där det finns ca 1 meter "falsk front" och landar du en wedge där, så spinner den tillbaka nerför backen och lägger sig vid...
- ... boll nummer tre. Alla missar kort tar sig tillbaka nedför backen och därifrån tycker i alla fall jag att det är en lite knökig chip. Mycket uppförsbacke att bråka med, motgräs och det är inte på något sätt en given par-räddning.
Älskar att promenera omkring på en stängd golfbana och bara titta på hur det ser ut. På väldesignade banor ser man så tydligt hur det är tänkt och jag älskar just den här lilla "twisten" som ett kort och till synes enkelt golfhål kan få. En upphöjd och sluttande green så är det plötsligt ett svårt hål - trots sin ringa längd!
Du är inne på en viktig sak i din berättelse. Ett faktum som min och med största säkerhet många, många golfhustrur sagt tidigare: "... du är inte 20 år längre..."