scratchgolf.blogg.se

 

 

Utan omsvep så får jag säga att det handlar om en klassisk genomklappning. Jag kände en bra trygghet i spelet i början. Visst, självklart gjorde jag små misstag, men dom var just små! Och det faktum att jag lyckades rädda upp dom som jag så att säga "skulle" rädda upp gjorde saken än bättre! Fin chippning (äntligen) och stabil puttning med många puttar precis på hålkanten som förvisso Inte trillade i skapade denna trygga känsla!

 

När jag sedan lyckas tråckla upp en järn 7a på 18:e greenen (mitt 9:e hål eftersom jag startade på 10:an) och sänka en tremetersputt för birdie på ett av de svåraste hålen på banan så hände det något! Helt plötsligt hade jag klarat de första 9 hålen på 37 slag, +1, och visst... det är inte "fantastiskt" på något sätt, men med tanke på hur min säsong sett ut hittills så kändes det väldigt bra! Det bästa var att grundkänslan i kroppen inte på något sätt var att jag hade "räddat" mig runt första 9 utan spelat genuint bra golf. Känslan var att jag är närmare en birdie än en bogey. Och det är förstås kul att spela bra på en så här stor tävling, men... det skulle ju ändra sig...

 

För jag gör bra par på de efterföljande hålen. Fem raka par efter tre greenträffar och två fina chip & enputt. Förvisso enkla efter att ha missat på bra ställen, men ändå. Men en obehaglig tanke börjar smyga sig in, jag börjar lämna nuet och mina tankar hamnar oftare och oftare inne i klubbhuset där jag ser mig själv sitta och njuta efter min runda! Tankarna snurrar mellan vilken starttid jag kommer att få efter en så fin första runda, och hur långt räcker detta placeringsmässigt? Hur stor hcp-sänkning blir det här nu och hur ska kompisarna gratta mig efter denna lyckade runda? För protokollets skull, så hade 73 slag dag 1 räckt till en delad 6:e plats. Allteftersom dessa tankar kommer, lyckas jag i början hålla dem bort och fokusera på mitt spel, men de kommer oftare och oftare. Till slut känner jag att jag nästan lägger mer energi på att intala mig själv att försöka fokusera på rätt saker än på att fokusera på golfen. Och på min 15:e tee så tappar jag det...

 

... En enkelt hål. Ett hål jag lite grand hade sett fram emot att komma fram till eftersom det ger en bra birdiechans. Men vid det här laget har jag också börjat fundera på att tappa det jag byggt upp och den svingen jag genomför på den här utslaget förtjänar inte riktigt att kallas för "sving". En väldigt passiv rörelse, där det till slut inte är mer än armar och händer som jobbar. Med en sån rörelse, i stark motvind lite från höger så slår jag en gigantsik hook! Galet sned och den bollen kan jag inte hitta! Slår en bra provisorisk, ett lite för långt inspel och följer upp med en treputt från ett riktigt svårt läge bakom (och ovanför) hål. Trippelbogey! Tankarna till nästa tee är dagen liksom är förstörd. Jag ligger fortfarande "bra" till, särskilt med tanke på hur min säsong sett ut, men jag är inte särskilt nöjd förstås.

 

 

Så, ska jag lära mig någonting av det här, så måste det bli att fortsätta våga. Spela det spel jag har och inte vara rädd! Jag kommer att göra misstag, det gör alla! Men det är först när jag vågar som jag kommer att ge mig chansen att ta tillbaka något av det jag tappat! De avslutande hålen spelades som i ett töcken och jag var inte längre inne i min runda.

 

 

 

Vilket egentligen var lite synd. Rundan såg länge ut att kunna hamna i ungefär samma region som under dag 1, på 81 slag och det hade varit två helt olika 81-rundor på nästan alla sätt och vis! Men, en kvintuppel och lite efterföljande slarv när man sedan till slut lite grand ger upp sin runda leder fram till hela 87 slag. Katastrof förstås...

 

Så, vad ska man lära sig av detta nu då? Hur var det med min teknik? Jag som säger att jag är mellan tekniker? Jodå, det var jag även den här helgen, men jag gjorde några kloka val av slag. Från några lite tuffa lägen valde jag "mer" klubba, svingade lugnt och säkerställde en god bollkontakt och bra fart framåt i bollen. Men jag är för osäker i hur jag kommer in till bollen. Jag tar den för tunt och när det blir så här blött så blir jag "känslig". Jag säger inte att jag blir "dålig", men lite vatten mellan klubban och boll räcker för att man ska tappa kontrollen på slaget. Det här skapar ju också en osäkerhet och det är något jag helt enkelt måste träna bort! Teknikmässigt, måste jag bestämma mig för vad det är jag vill göra!

 

Återigen var jag stabil och bra ifrån tee. Slog några riktigt fina drives med det avbildade inspelsläget på hål 16 som den kanske bästa driven under dagen. Men här missar jag min järn 9:a in mot green. Slår den lite tjockt och får sedan chippa från slänten kort green. Och lite så var det, bra från tee, svag in mot green.

 

 

 

 

 

Nu har jag  ytterligare en intensiv vecka framför mig. Det lutar åt att det blir herrgolf på onsdag, seriespel med H40 på fredag, och H50 KM under lördag och söndag. En sån här vecka skulle man förstås vilja fokusera på att göra ett bra resultat, men jag kommer att vara inriktag på min teknik och den mentala biten. Vara noggrann med att ta bollen lite mer aggressivt, och se till att hålla huvudet kallt! Min form börjar ändå vara så pass bra att jag ju med jämna mellanrum ger mig bra chanser till fina scorer, men då måste också huvudet hålla hela vägen!